Svensk blåsmusik Festival i Linköping signalerar att det är dags för höst upptakt i ”Blås Sverige”för somliga.
De flesta ha säkert redan varit igång flera veckor, men ska man inhämta inspiration – så är Sv.Blåsmusik Festival ett bra tillfälle.
Med ett rekordstort antal medverkande, över 35 orkestrar med över 1100 blåsare samlade i Linköping, var det högtid för årets upplaga av Sv.Blåsmusik Festival. Här var det inomhus och utomhus konserter, marschering på gator och torg, orkester tävlingar, ”workshops” för ungdomar och mycket, mycket mer i dagarna fyra !
Invigningskonsert torsdagen den 12 sept.
Som vanligt var det Östgöta Blåsarsymfoniker i Crusellhallen vid Linköpings Konsert & Kongress som var ansvarig för musikhelgens invigning, och precis som förra året var det den mycket kapabel och begåvade dirigent -Christoffer Nobin som höll i taktpinnen och samtidigt fungerade som presentatör.
Öppningsverket av Sjostakovitj med under rubrik ”Two pieces of D.Scarlatti” var särskilt ”arrat”för just blåsorkestern. En delikat träblås sektion inledde och visade upp orkesterns skickliga träblåsare. Troligen för att slippa omplacering i orkestern var timpani alldeles för långt borta och kom inte till sin rätta.
Duktiga musiker, duktigt framfört, men för oss som väntade en pampig inledning och invigning av Sv. Musikfestivalen – kanske en ganska lam upptakt till helgen – inget ”buller och bång” alls.
Ett sekelskiftes tonsättare stod näst i tur, nämligen Mélanie Bonis med ”Suite Orientale” – skickligt ”arrat” för blåsorkester av Tobias Broström.
Innan pausen uppfördes ett större verk med titeln ”Circus” av Anna-Lena Laurin, även denna musik var beställd och uruppfört av Östgöta Blåsarsymfoniker denna kväll. Stycket började med en ”bluesig” bas riff, full av härliga dissonanser, en sorts ”program musik” som tog fram de olika artisterna och djuren i circus sammanhang,
musik som beskrev den spänning och faran som man kan uppleva på circus, t.ex. oväntade vassa ackorden som skulle föreställa svärdslukare m.m. .
Tenorsaxen hade flera härliga improviserade solistiska inpass. Dagens tonsättare satt bland publiken och naturligtvis blev uppmärksammad.
Efter pausen var det dags för sviten ”The Good Soldier Schweik” med text läsning av Tobias Almborg, följt av ännu ett verk av Dmitrij Sjostakovitj, nämligen hans 2:a pianokonsert arrangerad för blåsorkestern av Joakim Unander, också ett uruppförande. Detta ”arrat” verk passade utmärkt för blåsarsymfonikerna. Dagens solist på flygeln var den begåvade Francisca Skoog.
Verkets andra sats var en ljuvlig tolkning av både orkestern och pianisten – en verklig uppvisning i pianissimo spel. Den övergick i 3:a satsen och då kunde man uppleva att Sjostakovitj sparade det bästa till sist. Nu kunde man känna att Sv. Blåsmusk Festivalen var invigd !
Uppmarsch och Massed Band Konsert.
Strax innan kl.19.00 på fredags kväll samlades flera ungdoms orkestrar i parken bakom Linköpings Slott.
I tur och ordning marscherade orkestrarna spelande upp till Borggården. Precis kl.19.00 var det ett massed band konsert med följande medverkande orkestrar:
Alla Breve – Linköping, AM Blås – Linköping, Engelholm Marching Band – Ängelholm, Linköpings Skolmusikkår & Vreta Kloster Ungdomsorkester.
Alla band gjorde ett figurativ entre till själva Yttre Borggården vid slottet,
här fick publiken lyssna till ett hundratal musikanter som bildade den stora massed band. Flera militär marscher hörde jag och även Henry Mancinis populära Swing March.
Det började skymma mot slutet, tur att ungdomerna kunde det mesta utantill innan publiken förflyttade sej till Domkyrkan för kvällskonserten med Östgöta Brass.
Östgöta Brass i Domkyrkan
Domkyrkans klockor ringde in precis klockan tjugo. Längst fram i koret satt Östgöta Brass och deras musikmästare Peter Hellman som inledde med en fanfar liknande stycket i typisk William Himes stil. Det var musik som byggdes på den eng. hymnen till melodin ”St.Francis” ”All Creatures of our God and King, Lift up your voice and with us sing: Alleluja, Alleluja !
En komposition av Sir Malcolm Arnold följde – ”Little Suite for Brass” som började även den med en fanfar liknande ”Prelude”. Den andra satsen en skön klingande 6/8 dels ”Siciliano”, innan den avslutande energiska ”Rondo” satsen. Man kan nämna att M.Arnold komponerade musiken egentligen på 60 talet till en ”Youth Brass Band Contest”.
Östgöta Brass är välsignad med många duktiga musikanter, många solister i sin egen rätt, inte minst dirigentens son Carl Hellman på tuba. En fin ”a capella” inledning till Olaf Ritman’s ”Before His Throne” angav den meditativa tonen i stycket. Det ”a capella” solot beledsagades så småningom av trombon sektionen innan hela bandet smög sej in.
Ett underbart stycke som var egentligen skriven som euphonium solo men nu framfört på tuba, musik som passade utmärkt i den jobbiga akustiken i domkyrkan.
Den blinda Fanny Crosby, född 1873 , skrev över 8000 sånger och hymner – rent otroligt. En av de mest älskade är ”Blessed Assurance, Jesus is mine”. Denna ”Saliga Visshet” framfördes av en skicklig trombonist med namnet Maria Dahl, till vardags en brass pedagog i staden Mjölby, härlig ”super smörig” musik och framfört därefter -nästan en ”Don Lusher” ton och spelstil hos Maria – underbart !
Det är alltid något speciell med Eric Balls music, hans ”Songs in Exile” bekräfta detta. Här var en komposition han skrev när han ”kom på sidan om” ett tag – men hittade tillbaka. Man kan säga att det var Eric Balls egen resa ute i exil – och vägen tillbaka till Gud. Den öppnande ”statement” säger allting, han använde sej av sången – ”I’m a Child of a King”, en tema som återkomma hela tiden med ökad övertygelse – ”Im a Child of a King, I,m a Child of a King, with Jesus my Saviour, I,m a Child of a King”. Mycket gripande musik och mycket gripande framfört.
Nu lämnades plats åt en av nutidens brass tonsättare med namnet Peter Graham och ett stycke han skrev till den Norska Marines Band, två satser ur ”Windows of the World”. Först ”The Rising Sun”, elegant framfört på flygelhorn av Inka Glännerskog (som fick hoppa in i sista stund), sedan en annan sats som spelades av Sandra Edlund på althorn – Wow ! vilken fin varm ton i instrumentet !
Nu närmades slutet på programmet, två musik stycken kvar, först ”Everlasting Hope” av Paul Sharman, som är en bön liknade parafras över sången ”Great is Thy Faithfulness”, Paul Sharman skrev detta stycke med F.A. musikkår i Birmingham i åtanke.
Men nu var det kvällens sista stycke som konferencier Christine Rishaug Hellman presenterade. Mäktiga toner av Richard Wagner i en transkription av William Himes: ”Elsas Procession to The Cathedral”. Denna musik är egentligen en enda lång, avvägd balanserad crescendo från början till slut, en värdig final på en fantastisk konsert. Man vet själv hur mycket luft som går åt i de grövre instrumenten mot slutet, så samtidigt som man led med musikanterna – var man full av beundran för deras otroliga prestationer.
Man hade liksom känt med ”Elsa” när hon gick gången fram i katedralen och i en fullödig fortissimo nåde fram till altaret. Jag tyckte att vi upplevde lite till mans hur vi alla transporterades fram i Linköpings Domkyrka – ända tills vi i extas var framme vid altaret, framme i det alla heligaste, framme hos Mästaren själv !
Tack musikmästaren Peter Hellman, solisterna och alla musikanter att vi fick uppleva detta.
Peter Preston.
Konserter och parader på stan
På lördags morgonen befann jag mej mitt i Linköpings centrum, vid Farbror Melins Torg. Första konserterande gäng var Tranås & Boxholms ungdomsorkestrar, följt av Linköpings egen ”Alla Breve” musikkår.
LiTHe Blås framförde ett sanslös kul program i typisk student spex stil, gick verkligen hem hos åskådarna. Sedan kom SAAB Musikkår och visade med bravur hur en ordentligt städad musikkår kan låta.
Nu var det olika gäng hela dagen – så jag gick vidare och kollade på olika ”marching bands” runt om i sta’n, till och med den cyklande orkestern som kallar sej ”Hemvärnets Cykelorkester Östergötland”, en mycket underhållande hjälm klädd trupp på gamla militär cyklar, som t.o.m gjorde spelande figurativ cykel övningar på torg och på dessa ibland backiga och kullerstens belagda gator.
Tyvärr hann jag bara se och höra en bråk del av alla orkestrar, jag måste passa mitt tåg upp till Stockholm och natt tåg vidare hem till Ö-vik. Det gjorde ont att lämna alla fortsatta festligheter, blåsorkester tävlingar, kyrkokonserter, storbandkonserter,
Marinens Musikkår Festkonsert, SMM dirigent avslutningskonsert med Östgöta Brass och mycket,mycket mer, parad till Saab Arenan på Söndag med Linköpings Tattoo som ”grand finale”.
Men jag hade lovat att spela med vårt eget Ö-viks Pingstbrass på söndags f.m möte,
hoppas att det inte ”krockar” nästa år !
Peter Preston
