Jag har hört att det finns de som saknar att läsa om lite mera personliga, roliga eller dråpliga händelser inom våra brassbandkretsar. Sådana sanna humorösa anekdoter finns det säkert gott om i våra orkestrar.
Efter att min familj flyttade från mellersta England ner till sydkusten efter krigslutet, började jag hos en av de lokala frälsningsarmens juniorband vid havsbukten Torbay i landskapet Devon.
Min mellanbror kom också med så småningom och fastnade på althorn, han blev sedermera yrkesmusiker hos Her Majesty’s Royal Marines Band.
Jag började på 2nd Cornet – eller var det 3rd Cornet?, Eller kanske ”the last cornet” som the YP Bandmasters Johnny Price & Evan Smith utryckte det. (YP = Young Peoples). Jag hann avverka flera instrument innan jag till sist landade på trombonen. Detta var efter att jag blev överväldigad av ett framträdande med trombonisten Massie Wiggins på en vanlig gudstjänst.
Som kuriosa och bevis för min berättelse skickar jag med följande bild med både min bror och den undertecknad ”slimlined” trombonist – som då spelade både i Junior band och i den uniformerade Senior band. Nu har många, många år förflutet sedan den bilden togs, det var jättelänge se’n och tyvärr – ännu flera kilo.
Observera att så länge man gick i grundskolan skulle man ha kortbyxor – sommar som vinter!
Musikmästare Tom Roper och några flera av musikanterna emigrerade till Australien och Bandmaster Howard Hoare tog över The Paignton Citadel Salvation Army Band, så det är denna otroliga duktiga genom-musikaliska Howard Hoare som jag har haft mest att göra med och sett upp till. Det fanns flera brassband runt om i havsbukten, både FA och profana, vi upplevde kanske den mest vänliga konkurrens och rivalitet från den närbelägna FA Torquay Citadel Band.
Jag minns att en av mina första ”blås-resor” var till Tavistock, och då skulle man passera över den stora högt belägna heden med namnet Dartmoor. Ett området ofta inkapslad i tät fuktig dimma, en mytomspunnen trakt som upplevdes ganska kuslig, särskilt i trakten av det beryktade liv-tids fängelset vid Princetown, mitt ute i ingenstans. Dessa dimhöljda höjder har bland annat inspirerat till novellen ”Hounds of the Baskervilles”.
Bandmaster Howard Hoare’s far var ”The Lord Mayor of Tavistock” som var iklädd med sin guld status kedja runt halsen när han välkomnade oss till sin stad Tavistock.
Jag har plockat fram en bild från den här resan – bara så ni inte tror jag hittar på. Ni ser mej på 2nd trombon längst in innan bastrombonisten, framför den guld-hängda Lord Mayor.
Ja visst, det var nå’t dråpligt jag skulle berätta.
Färg-TV kom till England med det första trevande färgade programmet år 1951. Redan 1953 var tekniken så bra att Drottning Elisabeth den 2:as kröning, den 2:a juni – sändes i färg.
År 1958 hade BBC – i likhet med de flesta länder sänt i färg i flera år – men den 15:e juni 1958 gjorde Paignton Salvation Army Citadel Band den första ”utomhus sändningen” av ett FA friluftsmöte i färg – allt dokumenterat i BBC veckotidning ”Radio Times” (för både radio & TV-programmen). Den aktuella tidningen som man kan se kostade ”five pence” (gamla fem pennies) och finns avbildad här nedan.
Vi hade femton minuters marsch som vanligt genom staden ner till stranden, följt av en 45 minuters gudstjänst med flera medverkande.
Vi övade med BBC vid minst två tillfällen, de hade kameror på lastbilsflak som körde framför oss.Vi kapade marschlängden något för att inte fastna vid tågövergången, bandet marscherade ned för huvudgatan Torbay Road, längs Esplanaden och över den stora gräsmattan bland alla soldyrkande sommargäster och ner på stranden bland den månghövdade bad-klädda publiken och övriga åhörare.
Vi hade till och med märken i sanden precis där vi skulle stå. Höga ranking SA officerare skulle också medverka förstås. Sånghäften delades ut till publiken då de deltog i friluftsmötet. Jag har sparat programmet som är för övrigt exakt densamma som fanns publicerad i BBC Radio Times.
Salvation Army Seaside Meeting
from the Beach at Paignton, Devon.
Taking part:
Commissioner Edgar Grinsted (The British Commissioner) & Mrs Grinsted
Brigadier Arthur Gray (Division Commander South-West
Major Ceredwen Jones (Commanding Officer, Paignton)
The Band & Songsters of Paignton Salvation Army Citadel
The Timbrel Brigade
1.
Opening song: Wonderful words of like
2. Prayer: Mrs
Commissioner Grinsted
3. Chorus: This is my story
4. Bible Reading: St. Luke 5 vv 1-11
5. Songsters: What a friend we have in Jesus
6. A Personal Testimony – The Timbrel Brigade
7. Junior Session: Young People,s Singing Company Story (Major Harold Jeffs)
8. Band: Selection; Praise The Lord (arr: Coles)
9. Community Singing: The Old Rugged Cross, Heavenly Sunshine
10. Adress by The British Commissioner
11. Closing Song: When I survey the wondrous Cross
Egentligen är detta ett stycke historik, här dokumenterat när BBC sänder den absolut första utomhus TV-sända friluftsgudstjänsten i färg – och undertecknad fick vara med som tonåring på 2:a trombon.
Ja – men poängen då! Det skulle ju handla om en rolig dråplig händelse.
Ja, vänta bara! Trots att vi hade övat minutiöst, marschen, exakta tider – märken i sanden där vi skulle stå och fick absolut inte röra oss ur fläcken – vi, eller BBC hade glömt en väldigt viktig sak, nämligen det inkommande tidvattnet som ändras varje dag.
När vi spelade den sista versen av den sista sången – stod de spelande tuborna längst bak i saltvatten.
Atlantens salta vågor sköljde över deras välputsade skor, det var naturligtvis synd om dem, tyckte vi andra som hade svårt att hålla oss för skratt. Men vi fick inte visa det utåt, ingen fick röra sig ur fläcken – det var ju premiär utomhussändning i färg det var frågan om, så var tiderna då. Som tur var så hade de inte kamerorna på sej just då.
Ja, det var mitt lilla sanna anekdot bidrag som jag väljer att ta med i Speaker’s Corner denna gång. Ibland behöver vi alla dra på ”smil-bandet”, särskilt i dessa tider.
Kom ihåg att det är bra med social distansering, men det är mindre bra med andlig distansering. Där ska vi närma oss mästaren så ”tight” som det bara går, så vi blir smittad av Hans kärlek och alla Hans Välsignelser.
Peter Preston
