Platsen är Kungsportskyrkan i Huskvarna, kyrkan med en sagolik vy över sjön Vättern med omnejd. På estraden satt ”Brasset” från Ryttargårdskyrkan i Linköping.

Som konsert öppnare hade dirigent Sten Bäckman valt marschen ”Shoeburyness” – en frälsnings armens marsch som kompositören Eiliv Herikstad tillägnad kåren vid staden med samma namn. Shoeburyness ligger i grevskapet Essex vid Floden Thames mynning mot Nordsjön. En härlig inledning med en trosfrisk marsch som bygger på Leif Karlssons ”Nåd strömmar från Golgata”

Redan vid uppvärmningen, märkte jag att bandet var i fin form kapabel att leverera njutbar brass musik. En planerad turné till våren till USA & Kanada sporrar dessutom alldeles säkert. Efter välkomst hälsning av församlings pastor David Axelsson, fortsatte orkestern med en FA klassika av Ray Steadman-Allen: ”In Quiet Pastures”. Själv är jag van med ännu mera ”accelerando” i inlednings takterna och likaså i repris delen vid bokstav ”G”, då upplever man stycket ännu mera temperamentsfullt. Avsnittet ”Saviour, Hear My Prayer” var smakfullt framfört med fina betoningar av principal kornettisten”, kanske orkestern skulle drivas mera framåt vid ”piu mosso” vid bokstaven ”B”.

Min gamla musikmästare i FA sa alltid att det viktigaste och mest känsliga ställe var bastubornas ”åttondels droppar” fyra takter innan bokstav ”E”, de är liksom magiska med ”piano” nyans, även om de spelas rytmisk ska de var ”unhurried”- alltså inga ”prutar” här. Dessa tre toner, dessa tre mjuka bollar upplösa all ”tension” och spänning i musiken, innan ett svagt men innerlig förlösande ”tutti-spel” upprepar ”Saviour, Hear My Prayer” (Herre, hör min bön). Här fick tuba sektionen godkänt och särskilt vid det känsliga och ömma unisona spelet i mitten av bokstav ”F” (Con suavita”)

Sången ”O Store Gud” till piano ackompanjemang gav en chans att vila läpparna innan det var dags för ”Frolic for Trombones” – en trombon ”feature” av Reginald Heath, även den en låt från tidig 60 tal, här var det verkligen fint delikat ledsagande av bandet, innan tromboner fick sällskap av kornett sektionen i Dudley Brights festival prelude: ”In Good Company”. Med sargen bortkopplad från trumman lät det riktigt ”renässans aktig”, mycket ”nobelt” framfört, jag tror att det gick åt mycket luft för de grövre instrumenten vid slut tonen.

Riktigt klassisk musik fick vi höra i Aram Khatjaturians ”Sparticus”, många känner säkert igen den som filmmusiken till ”Onedin Linjen”. Edrich Siebert har ”arrat” med några jobbiga euphonium löpningar i början, men annars klarade sej ”brasset” stycket galant. Arrangören var känd med sina förenklande av bl.a klassisk musik, de kan vara lite ”skolorkester-aktig” ibland och svårt att göra snyggt – man tycker att det ofta fattas någonting i klangen. Bra gjort ”brasset”!

Nu var det åter dags att vila läpparna, ty nu tog sångledare Gunilla Frödén från Linköping oss i lovsång, genom att bandet både sjöng unisont och i stämmor ”Sjung lovsång alla länder” och ”Hosianna i Höjden”. Fin värdig lovsång med smakfullt ackompanjemang av Sten Bäckman vid flygeln.

Under insamling framfördes i skön swingstil: Ian Robinsons ”Morning Star” där Albin Gustavson gjorde ett improviserad inpass. Kornett duo stod näst på tur med ett eldig ”Spanska Fiesta” innan man kom ner i varv igen med den populära ”All to Jesus” av Roger Trigg. Jag har sagt det förut, jag tycker att den är den bästa ”arr” av ”Allt till Jesus” som vi har. Fint samspel här, ingen som sticker ut, det skapade en stund av allvar och eftertanke innan appellen gavs av församlingens föreståndare David Axelsson. Mycket passande hade det valts Erik Leidzens trombon solo ”Speak my Lord” som inramning till andakten , sagolikt spelat av trombon solisten Daniel Bjurhamn. Även om den är av ”meditativt karaktär” – kanske en ”uns” för långsamt i mitt tycke – men det är jag – det. Daniel är också en av dirigenterna och ledare för ”brasset” Det är tack vare både Daniel Bjurhamn och Sten Bäckman som orkestern låter så bra som den gör idag.

Det är svårt att spela legato på trombon, det blir lätt ”glissando”, det är mycket lättare på ett ventilinstrument, men här klarade solisten inledningsfrasen alldeles utmärkt. Jag la märke till den ”synkoperade” rytmen t.ex. mot slutet av stycket, att den jämnades ut. Jag tar för givit att det gjordes med avsikt. Erik Leidzen skrev musiken efter den engelska texten av ”Speak My Lord” – men med den svenska texten ”Tala Gud” kan man visst utesluta den då omotiverade rytmen. Tack Daniel för fint framfört solo.

En utgåva från Scanbrass avslutade programmet. Tillsammans med publiken blev det psalmen ”Jag vill ge dej O Herre Min Lovsång” i ett ”arr” av Morgan Juel Stavik.

Ett så bra program framfört av ”Brasset” från Ryttargårdskyrkan i Linköping kräver naturligtvis ett extra nummer. Det blev musik av Norman Bearcroft – hans marsch ”Temple 85” som bygger på sången ”Hållen fästet tills jag kommer”.

Naturligtvis gillar jag den engelska texten bäst –

”Hold The Fort for I am coming”

Jesus signals still; Wave the answer back to Heaven, ”By Thy grace we will”.

En härlig sanning, en allvarlig uppmaning som vi tog med oss denna lördags kväll den 19 oktober 2019.

Tack dirigenten, tack musikerna och tack Gud för en härlig kväll i gemenskap med Dig och våra brass musicerande syskon.

Peter Preston