Nu var det söndagen den första mars. Efter en nattågs resa befann jag mig i Stockholm.

Efter genomfört uppdrag i huvudstan hade jag några timmar innan nattåget norrut skulle gå.

Jag hade blivit inbjuden att bevista en konsert hos FA Söderkåren. Konsertrubriken väckte mitt intresse – ”Salves Solister – en Vintercaprice”.

Till min förvåning fanns tre musikaliska ”giganter” i rampljuset, tre människor som har betytt så mycket för musik på alla fronter i Sverige och även hos FA. Tre musikaliska gestalter som man såg upp till när man var yngre.

Jag nämner först Ove Ericson, denna gudabenådade kornettist som så många gärna lyssnade på – både i verkligheten och via skivinspelningar.

Sedan fanns det Lars-Gunnar Björklund, även han en kornettist av hög klass – dessutom en flitigt använd dirigent, bl.a. en tid för Solna Brass. Jag minns det som igår, när jag satt i Royal Albert Hall den 7:e oktober 1978, för första gången i den National Brass Band Festival skulle ett utländskt band få framträda – och då satt dom där i rampljuset – Solna Brass from Sweden. Det var magiskt, Lars-Gunnar Björlund lyfte taktpinnen och fram strömmade dessa taktfasta toner av Dag Wirens ”Alla Marcia” ur Serenad för Stråkar, utmärkt arrat av Rune Fröden. Vilken precision i spelet. Trots att jag är engelskman och med all rätt hejade på de brittiska banden, nog var man stolt över Sverige och Solna Brass i just detta ögonblick. Det finns alltid vissa saker som fastnar för livet hos oss människor och detta framträdande med Lars-Gunnar var en av dessa.

Den tredje kända gestalten på söderkåren denna söndag eftermiddag, där fanns han, både som konferencier och kvällens körledare m.m. -Per Ohlsson ”himself”. Denne maestro, musikant som har betytt så mycket för både brass och wind band i Sverige, ja hela norden. Det var Per som startade Solna Brass, han har lett Marinens musikkår i Karlskrona och mycket, mycket annat inom försvarsmusiken och allestädes.

Nu tänker jag inte återge den dryga timmens långa program som innehöll en hel del körmusik med både kornett- & trombonspel. Men jag vill gärna nämna Händels körverk ”Hallelujah kören” ur Messias. Per Ohlsson ledde den relativa stora kören, Solas Larsson hanterade barock-trombonen, Ove Eriksson och Lars-Gunnar Björlund kompade på piano och klaver. Roligt att se att dessa bröder hade hämtat sig så fast att de kunde vara med!

Ove hade t.o.m. arrangerat ”Två miniatyrer för klaver och kör”.

”Gabriellas Sång” framfördes av Hanna Nyberg med underbart pianokomp av Marcus Möller, det var en fröjd att avnjuta pianospel av Marcus vid flera av kvällens inslag.

Den fantastiskt skönspelande Anders Ellman på sin kornett berikade programmet när han framförde njutbara mjuka toner från jazzens värld.

En damtrio (Tempeltrion) tog fram ett äldre nostalgiskt nummer – jag tänker särskilt på ”Whisper”, där man märkte att det proffsiga framförande fortfarande fanns där.

Detta och så mycket, mycket mera fanns på dagens konsert. Jag, i alla fall, var mycket glad att jag hittade till kårens lokal denna söndag eftermiddag.

Per Ohlsson tog sin kör i den avslutande ”Go in Peace, Go in love !”

Ett hjärtligt tack till ALLA medverkande denna söndag eftermiddag, må vår Herre rikligt välsigna Er alla, Ni betyder mer än vad ni kan ana!

Peter Preston