Visst var det tråkigt att min hemförsamlings brassband inte fick spela på årsmötet på tretton dagen – och därmed bryta en mångårig tradition , det kändes inte alls bra. Men då gavs möjligheten istället, att hörsamma inbjudan ner till Frälsningsarmén i Södertälje och deras ”Trettondags konsert tradition” som musikkåren där har ansvar för.

Redan vid lunch tiden träffade jag bekanta och vänner i kåren. Här, måste jag säga, upplevdes att man var varmt välkommen – och som vanligt, kände man sej verkligen hemma.

Musikmästaren Göran Lundberg gav genrepets första instruktion – ”Nu värmer vi upp med 676 i BTB” (Band Tune Book) och då flödades fram dessa ljuvliga toner till sången:

”I am amazed that the Savoiur should die

for sinners like me and like you;

That we may be saved by the work He has done

and not by the works that we do.

But it’s true, it’s true,

This wonderful story so old, but so new.

I am amazed that the Saviour should die

for sinners like me and like you.

Som vanligt associera jag till original engelska texten – den sitter liksom i ryggmärgen. En underbar text till en lika underbar melodi. Dessa ”lyrics” som summerar så mycket av evangelium – så mycket av varför vi håller på. För mej, kunde inte trettondagen börjat bättre än med dessa framspelade sanningar -även om det var bara i uppvärmnings syfte. Denna sång och några andra välvalda fanns på ”trettondags konsert programmet”.

Trettondags konsert liksom sätter ”closure” till all jul och advents musik – samtidigt som det signalera att nånting nytt har börjat. Det var precis som när de tre vise männen kom till stallet – de hade följt stjärnan – men nu hade de nånting med sig därifrån – som ingav livslång hopp och förtröstan!

Klockan 14.30 var det publik insläpp och ganska snart förstod man att lokalen, möblerad som musik kafé, skulle blir fullsatt till sista plats.

Kl.15.00 inleddes programmet med William Himes ”Gods Children”, spelade lätt och luftigt utan att förlora ”pondus” i marschen. En hel del klassisk musik av bl.a Johan Strauss förgyllde konserten, som skapade en festlig stämning, inte olik Wiens klassiska ”Nyårskonsert”. ”Galopp” av Strauss framfördes i fin galopp takt, spelades mycket bättre än vid genrepet innan. Här var det extra skärpning , den bra akustiken i lokalen blev ännu bättre med den fulltaliga publik skaran.

Den s.k. FA ”Triumph serie” är en ovärderlig musikskatt för brassband, och i synnerhet den utvalda samlingen i ”The Grey Book”. Den tidigare nämnda ”God’s Children” är hämtat därifrån och även de nästa två alster av Erik Silfverberg. först en ensam kornett och diskret slagverk i introt till ”Sing Hosianna” – allt utvecklas med skojiga härliga dissonanser till ”Give me oil in my lamp keep me burning”- och sedan det andra stycket; den populära marsch ”Down the street”.

Erik Silfverberg återkom också senare i programmet med ”Fill the world with music”.

En annan tonsättare som återkom flera gånger i denna trettondags konsert var Strauss – ibland den yngre ibland den äldre – ibland har jag svårt att hålla isär dessa vals giganter, men nu var det i alla fall ”den yngre” med hans ”Annen Polka” arrangerad av Derek Ashmore. Här märktes att musikåren inte fullt behärskade att efterapa lätt delikat stråk musik. Dessa utsatta svaga och delikata inlednings toner är jätte svår att överföra till ett brassband- det blir lätt små ”pruttar” , hela denna polka blir lite för ”tung” för att vara Strauss. Längre fram i programmet fick vi bekanta oss med ”Pizzicato Polka” av Johan Strauss den yngre och hans yngre bror Josef Strauss – även här lite ”kladd ” här och där i bakre radens korneter vid styckets början. Ett låg återkommande ”bordon” klingande ton – troligen spelade av 2:a trom & bari – var väl för nasal för att kallas vackert. Men ingen i den entusiastiska publiken la märket till dessa små skavanker – bara vi ”brass nörda” – som har inget annat för oss.

Johan Strauss d-y. skrev också ”Blixt och Dunder” som spelades mycket bra av musikkåren -särskilt i de snabba passager – lite ansträngt ibland i det högre registret. Jag var tacksam att det inte var jag som satt och spelade euphonium i Frank Wrights arrangemang.

William Broughtons ”Promised Land” avrundade den första delen av programmet, för nu gavs det tillfälle och tid för samvaro med andra i lokalen och kaffe påfyllning naturligtvis.

Därefter var det dags för en marsch Ray Bowes – även den hämtat ur gråaboken och Trumph Serie. Ray Bowes född i Yorkshire. Han var en duktigt Kornettist som även blev musikmästare för International Staff band. Ray Bowes var även musikmästare i sin hemkår vid Harlesden i västra London, där han skrev denna marsch ”Harlesden” som han dedikerade till hemkåren. En mycket omtyckte marsch som innehåller ”Everybody should know” & ”Jesus is The Sweetest name I know”. Här kände sej Södertälje FA Musikkår verkligen bekväm med dessa taktfasta toner – och publiken likaså.

Som sagt programmet varvades med enkla Hymner/sångar ur BTB som exempel ”Heaven came down” , Praise Him” & den kraftfulla ”In the strength of the Lord”.

Alla goda ting har ett slut – även så denna härliga konsert – för nu var det dags för dessa fantastiska slagverkare – far & son – Thomas och Tobias Jutestål – att ta fram inslaget till den avslutande marsch av Johan Strauss den äldre – hans ”Radetsky marsch”. Publiken jublade, var med i den ”tillhörande handklappning” Vilken underbar slut till en liknande fantastisk program. Från vad jag förstår, så var musiken omarbetad av Torgny Hansson som är principal kornettist i bandet.

Alla band upplever perioder av uppgångar och tvärtom – men FA Musikkåren måste vara på väg där de ständig höjer ribban. Det är ett nöje att lyssna till Er, vi behöver Er, Ni är utmärkta ambassadörer inte bara för brass musik, utan ännu viktigare – musicerande evangelister för vår Herre.

”I am amazed” över ert spelande, över ert musicerande, och tillsammans med Er ”I am amazed” att vi tillsammans kan presentera ett nådens budskap i både ord och ton, till en värld som verkligen behöver uppleva att ”it’s true” – att det är sant.

Peter Preston