Som vanligt var årets tävlingshelg en av årets höjdpunkter i min almanacka.

Tyvärr är det svårt för oss norrlänningar att passa tiden på invigningsdagen på fredag, men jag hörde de tre sista tävlande minibrassen och kunde konstatera att de verkligen gjorde bra på den nivån de befann sig. (Se resultatlistan.)

Division Elit:

Så småningom tog Elit-Divisionen vid med Bethlehemskyrkans Musikkår, Göta Brass, Solna Brass och Windcorp med Gilbert Winters ”Salute to Youth”.

Jag skrev i mina anteckningar i den ordning de spelade:
Solna Brass: Mycket bra solotrombonist-insats, enstaka ”wobble” i horn, fina tuba-insatser i andra satsen, bra att utnyttja nyanserna, otroligt bra piano/pianissimo-spel.

Betlehemskyrkan: principal kornett något ostadig, euphonium mycket bra.

Windcorp: noterade jag ett mycket bra spel av både Sopran & Principal Kornett, deras dirigent kunde verkligen locka fram den musikaliska ”meningen” ur partituret och det bästa ur orkestern. Otroligt fint samspel genomgående. Överlägset bäst hittills.

Göta Brass: Även här bra samspel mellan Sopran & Principal kornett i denna jämförbara ungdomliga orkester. Jag frapperades av att solo-kornettisten hade så fin ton i hela registret. Ett mycket fint lyriskt spel där det så krävdes.

Min bedömning efter detta första teststycke var att trots att Bethlehemskyrkans Musikkår spelade jättebra var det en bit kvar till de övriga. Efter kvällens uppförande förstod jag att det låg i balansen mellan Windcorp och Göta Brass.

Fritt valda program Elit-Division

På lördagseftermiddagen var det dags för den andra delen av Elit-Divisionens tävling.

Betlehemskyrkans Musikkår inledde med Philip Wilbys ”Paganini Variations”, ett ambitiöst verk som bandet framförde övertygande.

Göta Brass hade ”Journey of the Lone Wolf” i sitt program, musik av Simon Dobson, där orkestern och dirigent Michael Thomsen verkligen fick fram det ”fantasi-eggande och suggestiva” i musiken. Bra gjort!

Solna Brass med dirigent Emil Björklund var tredje orkestern på estraden med ”Stonehenge” av Jan van der Roost. Här fick vi en uppvisning i underbart sordinerat spel och finstämda unisona passager. Man kunde nästan känna på sten monumentet på Salisbury Plain med alla tillhörande myter och magin som omger dem.

Sist på plan i Elit-Divisionen var Windcorp med dirigent Philip Hannevik som framträdde med ”A London Overture” – elegant dirigerat & elegant framfört.

Slutresultat, även nu stod det mellan Göta Brass och Windcorp – men det var Göta Brass som tog hem segern än en gång – vi gratulerar ! (Se resultatlista från samtliga divisioner)

Nocturne – Swedish Central Band

Efter Elit-Divisionens inledningstävling på fredagskvällen var det bara att promenera upp till Värnamo kyrka. Här fanns dirigent Kent Jonsson och Frälsningsarmens Swedish Central Band beredd med lite ”nattmusik” – en ”nocturne”.

En liten detalj som var väl så irriterande – den siste musikanten som går ut från sakristian måste stänga dörren efter sig. För vi som satt på den sidan av kyrkan var det inte den fina orkestern som satt där framme vi såg, inte heller den fina dämpade lilafärgade belysningen över altaret – istället var det den starka tråkiga lampan i sakristian med högar av kläder och instrument som fångade våra blickar! Snälla – glöm inte bort att det även är det estetiska runt omkring som ingår i musikupplevelsen.
Annars var det ett fint program som vi njöt utav.

De flesta stycken var väl känt hos många av oss, särskilt de med FA-anknytning.

”Prelude on Lavenham” av Geoffrey Nobles inledde kvällens musik, följt av Ph. Harpers arr. av ”How Great Thou Art” med Kent Jonsson som solist, en övertygande diskantstämma och ett majestätisk slut.

Jag nämner inte allt på programmet med nio inslag, men ”A Special Moment” av Stephen Ponsford bjöd på berörande innerligt spel.

Den otroligt duktiga euphonium-solisten Richard Kendricks framträdde med R. Phillips ”There will be God”. Synd att inte bandet i övrigt matchade med samma kvalitet.

Det var lite nostalgi för mej att höra ”Abide with me” som är skriven i mina hemtrakter, ett bra arr av. P. Graham och mycket fint framfört.

”All to Jesus” har man hört och spelat många gånger själv – men det här måste vara en av de bästa uppspelningar av Roger Triggs arr. som jag har hört.

Brodszkys ”I’ll walk with God” med ett fantastisk slut avrundade denna underbara ljuva sena kvällsstund i Värnamo kyrka.

Nu hade vi kommit ner i varv efter alla fredagens tävlingar, samtidigt såg vi fram emot morgondagen.

Vi ser dessutom framemot nästa års ”Nocturne” i Värnamokyrkan – men idag säger vi tack till Swedish Central Band under ledning av Kent Jonsson för denna gång och även för följande dagens konsert i festivalklassen.

Division 1

På lördagmorgon bänkade jag mig tidigt på Arken för att avnjuta den ovannämnda
tävling. Det var skönt att det hade valts Eric Balls ”Sunset Rhapsody” som det obligatoriska stycket. Nio band tävlade i denna klass – så jag nämner bara några intryck.

Man imponeras alltid av Åsenhögas Brass Band med deras stora antal musiker.

Lunds Universitets Brass Band spelade bra noterade jag bl.a. med James Curnows ”Trittico”. En av mina favoriter var Stockholms Immanuel Brass, ett mycket imponerande framförande av P. Grahams ”Renaissance”, med extra beröm till hornsektionen.Tyvärr räckte inte deras poängutdelning så långt – men de var bra ändå.

Smyrna Brass inledande marsch av Wilfrid Heaton -”Praise” kändes befriande och lättlyssnat. Anders Hellman dirigerade deras sista inslag ”Make His Praise Glorious” som var utmärkt framfört.

Jag måste nämna Halmstads Brass bands inspirerande framförande av ”Fire in the Blood” och Jönköpings Immanuel Brass med Magnus Hylander med deras ”Laudate Dominum” av Edward Gregson. Musik som bygger på Hubert Parrys lovsångs hymn ”O worship The King”. Ett verk som börjar med olika variationer av melodin – men till slut brister ut i:

O Worship The King, all glorious above,

And gratefully sing – His power and His Love;

Our Sheild and Defender, the ancient of Days,

Pavilioned in splendor, and girded with praise.

Vi lyftes upp på ett högre plan med detta framförande – tack Magnus och dina musikanter.

Södertörns Brass band som ägde duktiga sopran & principal kornett uppvisade en mycket bra avslutning på sitt program.

Malmö Brass band hade flera begåvade solister där särskilt flugelhornisten och euphoniums utmärkte sig – och enligt min meningen var en värdig vinnare av dagens och årets Sv. Brass Mästerskaps Tävling.

Mnozil Brass Konsert

Kvällens konsert inleddes med att minibrassarna tågade in tillsammans med en ensemble ur Arméns musikkår och spelade Festivo av Christer Danielsson och Narviksgutten av Ivar Widner, allt under ledning av Emil Björklund. Jag tror inte att jag har hört minibrassare spela så bra förut på tidigare festivaler!

För de som hade tur att införskaffa biljett var det en härlig och humorös avslutning på dagen med Mnozil Brass på estraden.

Arken med sina sido-lokaler var som väntat mera än välfyllt.

Det faktum att biljetterna är i princip redan sålt, innan de ges ut, belyser frågan om den fina Arken räcker till vid vissa extra populära evenemang?

Det är klart att på scenen fanns det musikproffs i världsklass, deras övermänskliga ”virtuosiskt” spel med tillhörande mimic gav upphov till mycket skratt – och för att inte förglömma även deras sång.

Jag har hört dem vid flera tillfällen förut, men trots att de är makalöst bra, kanske jag tyckte att det var inte den allra bästa gång hittills för min del. Men visst är det en prestation i detta som de har presterat och hållit på med i nästan trettio år!

Det var jättebra för alla festivalens ungdomar att höra att det finns liksom ingen gräns för hur bra man kan blir som brassmusiker, även om det kan innebär lite ”blod, svett & tårar” på vägen – man får ju ingenting gratis här i världen!

För att summera, än en gång en lyckad Sv. Brass Band Festival. Med ett så rikt utbud är det tyvärr omöjligt att vara med på allting. Jag fick ”offra” division två och spelningar ute på sta’n med Swedish Central Band samt Arméns Musikkår i Gummifabriken. Vi tackar festivalkommittén och alla deras medarbetare, ni gjorde ett fantastisk bra jobb, samt alla utställare. Tack till den fenomenala Mnozil Brass att Ni kom till oss i Värnamo. Vi tackar alla andra medverkande och tävlande orkestrar – vi njöt av era prestationer denna helg. Hoppas vi får mötas igen nästa år, för då kommer Brighouse & Rastrick Band och vi lär inte blir besvikna denna gång heller.

Peter Preston