I dagarna fyra, från den 13 – 16 september var det musik fest i Linköping. Staden fylldes av konserterande och marscherande blåsorkestrar, de var på gator och torg samt i konserthuset som heter Crusellhallen vid Linköpings Konsert och Congress.

Linköping är verkligen en komun som satsar på kultur och den årliga Sv.Blåsmusik Festival är ett bevis på detta, och genom att Pingströrelsens PBB är medlem i Föreningen Sv. Blåsmusik – är vi faktisk medarrangör.

Dag 1. Torsdag 13/9 Invignings konsert.

På scenen, Östgöta Blåsarsymfoniker med dirigent Christoffer Nobin, en begåvad dirigent och tonsättare som har varit verksam med olika orkestrar runt hela världen och nyligen tillsatt till konstnärlig musikchef vid Norrlands Operan.

Kvällens konsert hade Ludvig van Beethoven i olika varianter som tema, det var också samtidigt en hyllnings konsert till den framlidna Peter Stolpestad som hade jobbat mycket med upplägget.

Den inledande ”Suite from a clockwork orange” var en humoristisk kavalkad av ”musikaliska örhängen” signerat Rossini,Purcell, och Elgar, även den amerikanska elektronmusiker Wendy Carlos fick vara med genom inspelad syntmusik – bra spelat naturligtvis av en proffsig orkester – men stycket var inte bland mina favoriter denna kväll. Däremot Beethovens trippelkonsert med Ragnhild Hemsing på violin och den norska Amalie Stalheim på cello och den otroliga virtuoso svensk-kineske pianisten David Huang, som är ”artist in residence” hos Östgöta symfoniker.

Det var ett magisk inslag i programmet, nånting så ovanligt som två stråkar, en flygel och ett wind band, allt ”arrat” av dirigenten Christoffer Nobin och Mats Halling, dessutom var det ett uruppförande.

Efter pausen, var det lite mjukare tongångar med”avant-garde” musik av Tobias Broström som han kallar ”On Urban Ground”.

Avslutnings stycket av Johan de Meij hade titeln ”Extreme Beethoven”, den började med en mindre ensemble som presenterade en ”hymnlik” Beethoven tema, så småningom las det på ett sordinerad brass bakgrund – för att sedan brista ut med full orkester, även pianisten fick vara med.

Nu hade Östgöta symfoniker fått sällskap av Hemvärnets Musikkår Östergötland och mastigare skulle det blir – för mitt i stycket marscherade Linköpings Skolmusikkår in och bidrog till verkets magnifika slut.

Nu var den Svenska Blåsmusik Festival minsann invigd.

Dag 2. Fredag den 14/9 Sv. Armens Musikkår

Fredags kvällens konsert började med festivalens s.k. ”inblåsning” som Arvika stadsorkester och Vreta Kloster Ungdomsorkester ansvarade för med både uppspelningar och parader i anslutning till konserthallen. Därefter var det dags för den Sv. Armens Musikkår att konsertera.

Bara ett par veckor tidigare hade jag hört dem i Stockholm, då med Torgny Hansson som hade sin avskedskonsert med orkestern. Nu var de i Linköping med deras nya dirigent, sonen – med namnet Andreas Hansson, pratar om kontinuitet.

Efter inlednings marschen, stod Ralph Vaughan Williams på programmet med ”Toccata Marziale”.

Vid uruppförande 1924 fick musiken ett tveksamt mottagande, kanske därför gav kvällens dirigent en ingående beskrivning av stycket.

Barrock musik med J.S. Bach var också representerade på programmet med ”Vid en älskade broders avsked” som syftade på hans bror Jakob. Den avslutande fuga resulterade i ett elegant slut ackord.

Hugo Alvéns svit ur ”Bergakungen” visade på temperamentsfull tolkning av orkestern – och mästerligt dirigerat av Andreas Hansson, för att inte tala om den trolska avslutningen.

Efter pausen fanns bl.a en sax kvartett med titeln ”Saxofoni” av Erland von Kock, följt av musik av Percy Grainger och Bernhard Crusell -den sist nämnda med anknytning till Linköping, därav konsert lokalens namn – ”Crusellhallen” Ytterligare ett par marscher avslutade kvällens framförande med Sv. Armens Musikkår – för nu skulle publiken förflytta sej till Domkyrkan för en sen kvälls program med Uppsala Blåsarsymfoniker.

Uppsala Blåsarsymfoniker – Linköping Domkyrka

Även om jag tyckte att Sv.Armens Musikkår var en stor orkester med bl.a sina 9 klarinetter – så var det en hel skog of musikanter hos Uppsala Blåsarsymfoniker, minst 55 st räknade jag till. Deras dirigent var Leif Karlsson – tidigare känt från slagverks ensemble ”Koumata”. Nu fick vi åter bekanta oss med Percy Grainger, i sex stycken inslag dessutom. Det var synd att Sv Armens Musikkår och Uppsala Blåsarsymfoniker inte hade någon dialog med varandra, då hade vi sluppit den upprepade utförliga utläggning om Percy Grainger och hans liv två gånger samma kväll, dessutom två framförande av hans ”Colonial Song”, men spela – det kunde den stora mastodonta Uppsala Blåsarsymfoniker ,det märkte man särskilt i ”Mutations” av Bart Picqueur (The survival of the fittist) och ”Diamond Fanfare” av Samuel R Hazo – morgon dagens teststycke.

Det var verkligen synd att de hade domkyrkans akustik emot sej, både tal och musik bara rullade runt bland kyrkans höga valv, men man förstod att de var en orkester av hög klass där professionalism lyste igenom.

Dag 3. Lördagen den 15/9 Tävlingar, parader & konserter

Den årliga ”Blåsorkester tävling” pågick från 9.30 till 14.30.

Nu satt undertecknad inte där hela tiden – med hörde de 3 orkestrar som tävlade i klassen SM division 1 – och enligt min egen bedömning så var Uppsala Blåsarsymfoniker klart överlägsen -och vid resultat och pris utdelning senare på kvällen var det just denna orkester som tog hem segern.

När jag inte satt i tävlings miljön i Crusellhallen, var jag ute på stan och såg och hörde alla orkestrar paradera och uppträda med konserter över hela Linköpings innerstad.

Det var 30 st orkestrar i stan över helgen –1100 musiker, rent av otroligt, orkestrar av alla storlekar och spelnivåer , en del gick 3 i bredd andra stora orkestrar 6 i bredd, även frälsningsarmens musikkår från Finspång var med.

Ett par paraderande orkestrar som jag la särskilt märke till var Holbaek Garden från Danmark och Marinens Ungdoms Musikkår ”Kronan” från Karlskrona – och de var verkligen ”kronan på verket” att både höra och se på.

Windcorp Brass Band kvälls konsert

Efter en hel dag med windband tävlingar och windband på stan – såg jag emot en riktigt brass konsert på lördag kväll, så förväntan var stor inför besöket av Windcorp Brass Band från Göteborg.

Ingemar Roos var kvällens dirigent som slog in den öppnande Fanfare Pour Preceder ”La Peri av Paul Dukas, transkriptionen var gjort av Richard Holz – känd bl.a som musikmästare för New York Staff Band.

Kvällens solist var trombonisten Håkan Björkman som hade valt Peter Grahams ”The Guardian” – också ett stycke med FA anknytning, även Alexandre Guilmants ”Morceau symfonic” som var arrat av FAs Ray Steadman Allen. I båda dessa två trombon solon – tyckte jag att orkestern var en aning för starkt, de släppte inte alltid fram solisten. Däremot gick det betydligt bättre när Håkan Björkman använde sej av alttrombonen i ”Christian Song” av Jan Sandström – en stund av ljuvlig musik.

I kontrast fick vi höra Håkan Björkman med Philip Sparkes ”Zambesi” – en härlig samba, även om jag tyckte att visselpips blåsande var i starkaste laget.

En annan FA kompositör- Brian Bowen – stod för arret av Rimsky-Korsakows ”Kaleidoscope”, mycket bra spelning här, även om bakre radens kornetter var något oense ibland.

Frälsningsarmen var verkligen väl representerad på kvällens program. Efter pausen var det William Himes arrangemang av Mozarts ”Ouvertyren till Figaros Bröllop” – kanske det bästa framförda numret denna kväll.

Windcorp Brass Band avslutade med den 17 minuters krävande verk av Franz Liszt, hans Symphonic Poem ”Les Preludes”. Här testades orkesterns gränser, men de klarade det galant.

Nu har jag hört detta stycke i Bram Gays bearbetning med flera engelska brassband när jag bodde i Storbrittanien, det har t.o.m används som teststycke.

Nu får Windcorp ursäkta mej, men jag saknade detta lite extra värme i tonen vid den upprepande huvud tema i stycket. Nu vet jag att många musiker hade synpunkter angående akustiken i Crusellhallen, detta har även jag, som själv är musiker – full förståelse för.

Som extra nummer togs åter fram Elgars ”Nimrod” från Enigma Variations som hade spelats tidigare i programmet.

Om det hade varit en medelmåttigt brassband, hade jag inte tordes framföra mina synpunkter, utan bara skrivit att allting var jätte bra, men med ranking bland de bästa i Sverige -måste man gå lite djupare i min ärliga analys av framförandet. Men för den skull, visst var det en fantastisk kväll med Ingemar Roos, Håkan Björkman och Windcorp Brass band.

Dag 4. Söndag den 16/9 Saab Musikkår i Linköpings Missionskyrkan

På Söndag förmiddag var det workshops för de flesta av festivalens musikanter, några orkestrar medverkade vid olika kyrkor ute på stan. Jag valde att lyssna på Saab Musikkår som deltog i Missionskyrkans gudstjänst.

Som inledning framfördes ”Fanfare and Flourishes” av James Curnow

sedan B.Anderssons/B.Ulveaus ”Anthem” som trombon solo.

Senare var det dags för ”Gabriellas Song” mycket fint framfört tillsammans med en kvinnlig solist ur bandet.

Petterson-Bergers ”Vid Frösö kyrka” spelades också innan avslutnings stycket ”The Midnight sun” av Quincy Jones – ett saxofon solo med orkester komp.

Saab Musikkår ackompanjerade samtliga psalmer i gudstjänsten, en fin stund i Herrens hus med ett musikalisk väl städat band.

Tattoo föreställning i Saab Arena

En imponerande tillställning med medverkan av de flesta orkestrar som hade deltagit i denna fyra dagars festival. Här kunde man beskåda avancerad figurativ marscherande av Hemvärnets Musikkår Södertörn och Östergötaland, Ungdoms orkestern Göta Lejon, den danska Holbaek Garden, Livgardets Fältpiparkår och Marinens Ungdomsmusikkår Kronan, för att inte tala om Linköpings egen Skolmusikkår med anor från 1906, troligen Sveriges äldsta ungdoms orkester plus deras ännu yngre ”Alle Breve” och Con Brio” ensembler.

Till slut var alla orkestrar ute på planen – ett hav av musikanter i alla åldrar, proffs och glada amatörer. Ett perfekt slut till Svenska Blåsmusik Festival 2018 – det har varit en musikalisk fest för både öga och öra.

Peter Preston