Måste tyvärr konstatera att vi lever i en tid när vi kan lätt tappa fotfästet.

Även på den andliga fronten märker vi av motståndet från fienden.

Trogen tempeltjänst är alltmer sällsynt, många gånger är det bara punktinsatser som gäller.

Ungdomar flyttar och det kan vara svårt med påfyllning i våra församlingar –

exempelvis i brasset.

Det är lätt att vi blir förskräckta och tanken att ”det är snart ute med oss” ligger nära till hands.

Vi är ju inte mera än människor och det är lätt för oss att känna oss tyngda av diverser bördor och osäkra spörsmål, undertecknad är minsann inte annorlunda än andra.

Men då är det alltid tryggt att gå till ”Ordet” och se vad vår Herre Jesus Kristus har för uppmuntrande ord. Där kan vi läsa att ”Herrens nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet” – Detta kan man läsa i Klagovisorna 3:23. På flera ställen i bibeln säger Gud själv och ibland genom hans änglar ”Var icke förskräckta” och ”var inte oroliga”.

När man tänker tillbaka i historien, ser man att när ett land, ett folk har sjunkit djupt i förtvivlan, väljer Gud ut en ”profet”, en räddningsgestalt, en man eller en kvinna som Han kan använda på ett särskilt sätt i hans frälsningsplan.

Ibland tycker jag att den engelska bibelöversättningen uttrycker det lite annorlunda än den svenska översättningen – tar ibland fram en annan betoning. Visst tror vi på väckelse, tider där många söker frälsning. Men i tider av andlig nöd, tider då vi inte ser att så mycket sker i andens värld brukar jag läsa i min engelska bibel ”For the eyes of the Lord seek throughout the length and breadth of the earth to find someone who is fully committed to do His will”. Här är det inte tal om att hitta nödvändigtvis många eller även massor – utan Gud söker åtminstone en som vill överlåta sig själv helt och hållet, en som vill gör Guds vilja.

I mitten av 1800-talet var Storbritannien mitt i den industriella revolutionen, det var stor fattigdom bland fabriksarbetarna, stort alkoholproblem m.m. – då kallade Gud sin tjänare William Booth att börja evangelisera genom ”The Christian Mission” som så småningom blev ”The Salvation Army”. År 1878 var det Charles Fry och hans två söner i staden Salisbury som formade den första brassensemblen som blev embryot till alla brassband inom frälsningsarmén.

1800-talets depression var ofta grogrunden till att folk tog nya initiativ inom konst, sång & musik etc. Många industrier började med egna brassband för de anställda, vi har John Foster som ägde en textilfabrik i Queensbury i norra England, han startade och finansierade The John Foster Black Dyke Band.

Sång och musik föds ofta ur djupaste misär och förtvivlan, många brassband härstammar faktiskt från den nyvaknade nykterhetsrörelsen. En av de första var ”Ton Temperance Band” – som ägdes av Cory Brothers Coal Company numera Cory Band från kolgruvan i Rhondda Dalen, ordet ”Temperance” som betyder nykterhet. Som jag nämnde i förra numret, vi har ju Brighouse & Rastrick som tidigare var ett s.k. ”Temperance band”, de som besöker oss i Värnamo till hösten.

I början av 1900-talet kallade vår Herre en viss Evan Roberts att verka i Wales, han var en ung gruvarbetare som under tio år hade ägnat sin lediga tid att läsa bibeln och be för en väckelse över landet – där i Wales arbetade och slet många ont i de många kolgruvorna. Även här flödade alkoholen, många var skuldsatta genom olika sorts spel o.s.v., våld och kriminalitet tillhörde vardagen. Men Gud såg en man som helhjärtat ville göra Hans vilja – och denna Evan Roberts blev det synliga redskapet i denna väckelse, som inom några månader förändrade städer och församlingarna. Ölfat tömdes på gatan. Inom ett år hade 100.000 människor sökt sig till frälsning! Under ett år anmäldes inte ett enda brott till polismyndigheten och domstolarna hade inga fall att döma.

Det är naturligtvis bara några exempel på människor som totalt överlämnar sigoch söker Hans vilja, bibeln är ju full av dessa gestalter.

Nyss var jag ner till Mullsjö till vår PBB årsmöte, naturligtvis saknade jag vår ”Pingstbrass 2020” samling – även om jag förstod den uppkomna situationen. Jag satt och deppade lite på tåget – och då så klart, då är ”den onde” där på en gång när vi tappar vår blick på Jesus. Jag beklagade för mig själv att en gång i tiden var vi drygt 200 brassband inom Pingst – och idag är vi troligen knappt ett 20-tal. Snart är det ute med oss tänkte jag för mig själv (med påbackning av ”den onde”).

Samtidigt suckade jag till Herren att Han skulle välsigna och leda vår samvaro i Mullsjö – och även tyckte jag , helt egoistiskt, att Gud kunde ha lite extra omsorg om mig.

Jag har antytt flera gångar att det snart är dags att avrunda mina speldagar, nu nämnde jag detta för Herren och tyckte att Han var skyldig mig ett sista roligt uppdrag innan jag trappar ner efter sommaren.

Det var faktisk skönt att ha mer tid än vanligt till årsmötet, andra får refererar därifrån och hur det utkristalliseras framöver. Strax innan vi skulle bryta upp, kom en härlig broder fram till mig.

”Vi behöver dig och din bastrombon framöver” – och då berättade han om ett roligt och spännande uppdrag och precis den tidpunkt som jag hade begärt av Mästaren. Det är inte alls ute med oss ! Om tidningen är kvar, och jag är kvar, finns det all anledning att återkomma – det får blir en ”cliffhanger”. Vi får ser om Mästaren går med på mina nedtrappningsplaner !

Vi är ju Guds barn – och jag tror vi kan komma till Far med både våra bön- & tacksägelseämnen och även våra egna önskemål!

Den sista tiden har vi tagit del av sköna brasstoner via TV-rutan, vi tackar särskilt AM Blås från AnsgarsKyrkan i Linköping och Värnamo Missions Kyrkans Brassband.

Visst är det skönt att lämna allting i Guds händer i den visshet att Han tar hand om oss – men Han är ju där och söker runt hela jordklotet efter någon som vill helhjärtat göra Hans vilja. Det kanske gäller Du eller även jag, Om vi bemöter denna Jesus med både ande, kropp och själ – då är det absolut ”inte ute med oss” – utan framtiden är bara ljus.

Låt oss gå framåt i tro, kom i håg -”Det är icke ute med oss, det är inte slut på Hans nåd och barmhärtighet”

Peter Preston