Reflektioner från Sommaren 2018

Torsdagen den 9:e augusti – befann jag mej i mina hemtrakter vid Torbay havsbukt i sydvästra England. Det var vid fiskestaden Brixham vid buktens södra del – klockan visade 20.00 på kvällen och Brixham Town Band med sina trettiotal musikkanter satt beredda ute i det fria under fiskemarknads tak – omgiven av fisketrålare, högar av krabb och hummer tinor och diverse fiske nät – precis som de gör varje måndag och torsdag under sommar säsongen. Nu skulle bandet överrösta alla högljudda fiskmåsar där på kajen.

Dirigenten slog in William Rimmers ”The Cross of Honour” och då var konserten i full gång.

Det var delvis som ett jubileums konsert då man firade 100 år sedan slutet av 1:a världs kriget och avslutningsvis som ett ”Last Night of the Proms”.

Utöver Brixham Town Band medverkade den stora manskören – Brixham Orpheus Male Voice Choir – och tillsammans med bandet blev det en hel del allsång från 1:a världs krigs tiden, t.ex ,

”It’s a long way to Tipperary”, ”Keep the home fires burning”, ”Pack up your your troubles” & ”Roll out the barrel of fun”. Manskören hade naturligtvis några egna framträdande som den Walesiska hymnen ”Cwm Rhondda” och Lennart Cohens ”Hallelujah”.

Brixham Town Band bidrog med t.ex. Alan Morrisons Kornett solo ”Buster Strikes back” framfört av en jätte duktig och imponerande kvinnlig kornettist, verkligen proffsigt framfört – allting utantill.

Sedan fanns det på bandets repertoar denna kväll ”All that jazz” ur musikalen ”Chicago” samt ”Let’s face the music and dance” – en 30 tals låt skriven av Irving Berlin.

Nu var vi i programmets andra ”promenad konsert” delen och dags för brassbandet, manskören och publiken att stämma upp i Parrys ”Jerusalem” (And did those feet in ancient times walk upon Englands mountains green), Rule Britannia och Land of Hope and Glory, för att innan ”God Save the Queen” – framföra allesammans ”Abide with me” som är faktisk skriven i staden Brixham.

Nu hade det mörknat, klockan var nästan 22.00 – och psalmen sjöngs och spelades med intensitet och inlevelse med texten:

”Abide with me, fast falls the eventide,

The darkness deepens, Lord with me abide.

When other helpers fail and comforts flee

Help of the helpless, O abide with me”

Man sjöng och spelade alla 3 verser, Brixham Town Band, Brixham Orpheus Male Voice Choir och den månghövdade publiken denna sena augusti kväll nere vid fiskehamnen i Brixham under detta fiskemarknadens utomhus tak.

En stund som kändes så äkta – särskilt när man kom till sista strofen:

”In life, In death, O Lord

Abide with me”

Denna stund var värd helan resan.

Mitt i Torbay ligger staden Paignton, och Paignton Citadel Band spelade vid söndagens förmiddags gudstjänst. Trots semester tider och att många är involverade i turist industrin som nu gick för högtryck – var de fullt spelbara och njutbara att få höra. De är en av tre verksamma brassband inom frälsningsarmen i bukten.

Efter morgonens gudstjänst åkte jag till norra delen av bukten i Torbay och den något större staden Torquay. Klockan var 14.30 då Torquay frälsningsarmen svarade med sång och musik vid en frilufts gudstjänst nere vid marinen. Det var en speciell gudstjänst med TV bevakning där man uppmärksammade att mellan 1886 och 1888 fängslades ett 20 tal ”salvationists”, alltså medlemmar i frälsningsarmens musikkår, för att de deltog och marscherade spelande med brass instrument igenom staden.

Det var det minsann motstånd till Gudsverk , då kristna musikanterna fick lida med fängelse straff.

Efteråt var det tillbaka till hotellet, där kl.18.00 underhöll Torbay Brass Band gästerna. De är en s.k. profan orkester. Först en stund ute på hotellets stora terass och sedan inne på dans salongen i själva ”ballroom”. De spelar här på hotellet regelbundet varje söndag eftermiddag hela sommaren. Just den här dagen, var halva bandet ute och marscherade i en karneval procession genom staden medan de andra spelade på hotellet – men det delade bandet spelade så bra ändå.

Som sagt, runt bukten Torbay finns tre F.A. musikkårer, och minst fyra s.k icke-konfessionella brassband- troligen även flera.

Några dagar senare landade jag åter på Arlanda med sikten på Stockholm. Första kvällen i huvudstaden gick jag längst Hornsgatan på söder, det var en onsdags kväll och hörde på avstånd att ett brass band musicerade någonstans i närheten. Vid ankomsten till Bysistorg upptäckte jag att det var frälsningsarmens söderkår musikkår som hade en konsert eller en frilufts musik gudstjänst denna sköna augusti afton.

.På torsdag hade jag ett inplanerat rep med City Brass inför en spelning senare under helgen.

På fredag samma vecka var det den Svenska Armens Musikkår som hade ansvaret vid Kungliga Slottet och då blev man upplyst om att samma musikkår skulle hålla en konsert vid Stortorget i gamla stan dagen därpå. Så undertecknad var på plats på lördag när Musikdirektör Torgny Hansson stod framför Sv. Armens Musikkår och inledde med ett sprudlande klassisk ouvertyr. Ett drygt timmes program, allt under ledning av Torgny som var både orkester ledare och konferencier. Det blev inte bara klassisk musik utan en hel del svensk musik, bl.a från Hälsingland och Gotland. Även ett kornett solo framfördes på ett äldre folk musik modell av Bb kornetten.

Som vanligt frapperas man av Torgny Hanssons eleganta dirigent konst. Sv. Armens Musikkår klingade fint mellan de fina hus fasaderna på gamla stans Stortorg, underbara nyanseringar, här var det naturligtvis proffs som kunde spela hur svagt som helst utan att tappa tempo eller tonhöjd, eller spela starkt utan att spräcka tonen, vi i publiken – vi njöt.

Efter stora ovationer för dagens utomordentliga konsert, upplyste Torgny oss om att det var hans sista framträdande som dirigent hos Sv. Armens musikkår. En härlig tysk marsch blev dagens extra nummer. Nu tar man för givit att Torgny fortsätter att leda och inspirerar andra brassband och wind band även i fortsättningen. Torgny Hansson är en respekt ingivande människa som många musiker ser upp till, vi kommer att saknar Torgny i samband med Sv. Armens musikkår men ser framemot att han syns i andra sammanhang.

Egentligen skulle man sluta rapportera här och låta den sist nämnda konserten på gamla stan bli ett värdig slut på sommarens ”blås aktivitet”, – men som man säger, ”idag är den första dagen på resten av ditt liv”. Samtidigt som vi noterar slutet på denna ovanlig långa och varma sommar – så är det även upptakts tider för de flesta band. Redan dagen efter denna konsert på gamla stan, satt jag med City Brass ute i Hässelby vid Riddarsviks Gård och underhöll gästarna med en dryg timmes lång brass musik stund.

Som vanlig var det bandets dirigent Fredrik Hellgren som ledde och lotsade igenom programmet inför en tacksam publik. Fredrik hade sammansatt ett väl genomtänkt konsert ordning – som innehöll allt från stimulerande marscher – blandat med t.ex. American Patrol och den mycket uppskattat potpurri ur ”Sound of Music” – och däremellan en hel del sakrala och evangeliska toner – ungefär som när jag lägger upp ett ”Brasstracks” radio program.

Nu är det säkert att de flesta brassband i våra egna led är igång med höstens repertoar och spelningar.

I skrivandets stund har troligen en del sikte på årets Pingstbrass träff i Linköping.

Ja, det här har varit min sommar inom brassets värld, hoppas att flera kan bidra med liknade erfarenheter.

Peter Preston