Söndagen den 11:e mars 2018 befann undertecknad på f.m. gudstjänsten vid frälsningsarmen i Södertälje.

Den stora Hendon Band satt längst fram, när dessa 38 st musiker tog ton under ledning av musikmästare Roland Cobb – var det som en stor välljudande orgel. Det blir liksom lite mera personligt än gårdagens stora konsert i Stockholms Skeppsholmskyrkan.

Strax innan mötet spelade den gästande musikkåren några passande stycken, bl.a. en potpurri där J.S.Bachs ”Jesu, all min glädje bliver” var huvud temat, följt av ett arr av den Irländska folkvisan ”Slane” – bättre känt som ”Be Thou my vision”, för att avsluta detta inlednings pass med ett inspirerande arrangemang av sången ”At the cross, at the cross, where I first saw the light – and the burden of my sin rolled away”.

Ett vittnesbörd av en av Hendon Bands musikanter inramades av ett arr. av ”Aurelia” som man associerar med sången ”Det byggs ett heligt tempel”

Flera andra musik stycken förstärkta predikan av kårofficeren Major Mark Rose från Hendon innan gudstjänsten avslutade med ett känslofyllt arr. av ”My Jesus I love Thee, I know Thou art mine”

Sedan följde en mini-konsert som de kallade för ”wind upp” som inleddes med William Himes ”Motivation”, en marsch de spelade med både precision och lätthet.

Flera solister framträdde i denna korta konsert. Paul Hopkins på sin trombon var först ut med den siraps söta ”Autumn Leaves”, som följdes av ett kornett duo med titeln ”Synergi” skriven av Martin Cordner. Trots att orkestern saknade sin ordinarie principal kornettist var det en verkligt virtuost framförande där man kunde även skönja ”The Founders Sång” – alltså William Booths ”O Gränslösa Frälsning”. Den tredje solisten var den otroliga flygelhornisten som visade sina färdigheter i ” Children of Sanchez”.

Musik av Kenneth Downie fanns också med i ett stycket som var tillägnad dirigentens far – ett arrangemang av sången ”Ere the sun goes down” (Innan solen går ner) – som i sin tur är skriven till en text som verkligen väcker eftertanke:

”As I journey on my way,

Ere the sun goes down,

God’s commandments I must obey,

Ere the sun goes down;

There are sins that need confessing,

There are wrongs that need adressing,

If I would obtain a blessing,

Ere the sun goes down”

En fantastisk text som uppmannar oss att komma tillrätta med vårt liv och leverne innan det är för sent. En sång, en text som sa egentligen mycket mera en dagens predikan !

Det fanns faktiskt ett och annan svensk i orkestern bl.a. en viss Tobias som briljerade på sin xylofon i en sprudlande arr. av sången ”Are you washed in The Blood of The Lamb ?” – fint kompat av bandet.

Som avslutnings nummer på denna ljuva söndags musik stund var verket av Paul Charman med titeln ”Inclusion”, tonerna som betonade att frälsning är till för alla – en ”all inclusive frälsning”. Melodierna som ingick var ”Whosoever will” ungefär som ”Vem som helst, kan blir frälst” och sedan den underbara hymnen St.Peter med texten:

”How great the Name of Jesus sounds

In a believers ear

It soothes his sorrow, heals his wounds

and drives away his fear.”

Det här tyckte jag var höjdpunkten i kompositionen innan den avslutades med melodin: ”There is no east or west”.

Brassnytts läsare får ursäkta att jag ofta citerar de engelska titlarna och texterna – men jag är uppvuxen med dessa och kan dem utantill.

Att Hendon Band orkar spela först igenom en hel gudstjänst med alla unisona sånger och sedan fortsätta direkt med denna stundtals ganska svår spelad mini-konsert är en enorm prestation.

Man märkte inte av någon trötthet, man tyckte att man kunde lyssna hur länge som helst.

Det var en frälsningsarmens brassband som kunde få fram budskapet i musiken, tonerna som var alstrat av musiker som gav av sitt absolut bästa för Jesus Kristus, det rörde oss, det uppbyggde oss, kanske mera än ett tusen ord.

Stor tack till Hendon Citadel Band med sin ledare Stephen Cobb, och tack till Söderkåren och kåren i Södertälje som både inbjöd och organiserade allting så fint.

Gud välsigne Er Alla

Peter Preston