Det finns flera duktiga arrangörer av kristen brass musik i våra led, man blir gladeligen

överväldigad av dessa förmågor som finns ibland oss.

En av dem som har varit med ett tag är Göran Sydhage, som har hunnit ”arrar” åtskilliga andliga melodier och även skrivit original musik för brassband. Även hans son Emil följer efter i samma musikaliska fotspår med egna kompositioner, och det tycker vi är jätte kul.

Klockan var 09.30 på lördag morgon den 13 oktober, då en fullsatt orkester tog itu med en helt ny repertoar, de flesta signerat Göran Sydhage men man kunde även skymta namnet Emil Sydhage på något arr.

Noterna hade vi fått några veckor i förväg och hade tjuv tränat så att den nya musiken hade en chans att smälta bland oss brass musiker här i Ö-viks Pingsbrass. Men nu var det minsann dags för noggrann instudering med dessa två kunniga ”Sydhages”. Båda är bördig från Ö-vik, Göran bor numera i Stockholm medan Emil bor kvar i stan.

Vi hade fått låna den när belägen EFS kyrka för vår övnings lördag, fyra gånger 1.5 timmes övnings pass skulle vi hinna med innan 16.30, däremellan var det pauser för gott fika och lunch.

Det känns alltid skönt med full besättning, med en ny duktig slagverkare som satte rätt ”komp” – och den ljuvliga ess kornetten på toppen – ja – vad mera kan en brass musiker önska, alla förutsättningar hade vi – och både Göran och Emil utnyttjade både oss och tiden på ett förnämligt sätt.

På söndag morgon – också 09.30 -var det dags för brasset att träffa och öva med församlingens proffsiga sång solisten Lillemor Bodin Carlson – ett verkligen lyckat kombination. Lillemor var både solist och samtidigt inspirerade församlingen i refrängerna. En underbar skön lovsång – brassband, sångsolist och församlingen.

Nu råkade det vara lite ”Britt sommar” även här uppe i Norrland, så strax innan gudstjänsten spelade vi Görans arrangemang av ”Han är min sång och min glädje” utanför pingstkyrkans kyrkans entré.

Inne och under mötet fick vi spela åtta ”Pelle Carlssons” arr. under ledning av Göran & Emil Sydhage, flera tillsammans med sångsolisten. Alla stycken kändes motiverad och sanktionerad som både inramade och förgyllde de olika moment i gudstjänsten.

Enligt flera vitsord efteråt från församlingens medlemmar, var det aldrig påträngande med så mycket lovsångs brass – utan bara välsignat, ett bevis att brassmusik är också ett sätt att lova och prisa Herren.

Peter Preston