På slutet av vecka 43 satt jag och spelade med Örnsköldsviks musikkår i ett bejublad konsert, en konsert med stadens symfonisk band som innehöll marschmusik av alla slag – från klassisk till traditionella militära repertoar.

Men det är inte denna konsert jag skulle skriva om, utan direkt efteråt satte jag mej på nattbussen söderut, för att hinna till Södertälje och ”Brass Festivalen”.

Det var nu lördagen den 26 oktober, jag befann mej på frälsningsarméns lokal där jag hade blivit inbjuden att lyssna på eftermiddagens genrep. Fem FA brassband skulle deltaga och spela var för sej och i ett mastodont massed band, så jag fick uppleva en liten försmak. Utöver Södertälje FA musikkår, uppträdde tre andra FA musikkårer från Stockholm -Templet, Söderkåren och Vasakåren samt Finspång, fem orkestrar sammanlagt.

Södertälje FA musikkår.

Klockan 16.00 var lokalen smockfull, på estraden var det Södertäljes egen musikkår med musikmästare Göran Lundberg som ”öppnade eld” med den passande ”Södertälje marsch” av Bertil Andersson/Bertil Thunberg. De har ett mastigt klingande trombon sektion, bra nyansering och samspel mellan euphonium och bariton sektionen, en tuba till skulle inte skada. Briljanta solospel på både flugelhorn och trumpet bjöds vi på i Douglas Courts ”Standing on the Promises” för att avsluta sitt inlednings pass med hans Nordins arr. av ”O hur saligt att få vandra” spelat med en övertygande lätthet.

Templets FA musikkår

Nu var det band nr. två av fem, dessa fem band spelade var för sej och i massed band totalt tjugoett musik stycken, så naturligtvis kommentera jag bara några av dessa.

Musikmästare Fredrik Råström dirigerade Templets musikkår, som är FA äldsta musikkår i Sverige – den grundades redan 1883.

De började med Sture Peterssons ”Med flygande fanor och klingande spel”.

Stycket som tilltalade mej mest var Owe Anders arr. av ”Gud för dej är allting klart”,

här uppvisades fint ensemblespel i styckets början, njutbart framfört.

Erik Balls musik kan aldrig blir fel, det var inspirerande att hör hans marsch ”Torchbearers”

Finspång FA musikkår

Kanske inte den största orkester denna kväll, med var bra de spelade.

Musikmästare Peter Larsson spelade lead kornett, så de var helt utan dirigent. Det märktes att de var vana att lyssna på varandra, vi njöt av ett makalös samspel.

Trotts att de var det mista bandet – hade de valt de flesta musikstycken.

”Millennium” av David Rowsell var verkligen en inbjudan till ett ”praise party” som bygger på Charles Wesleys:

”Let earth and heaven agree.

Angels and men be joined,

To celebrate with me

The Saviour of mankind:

To adore the all-atoning Lamb,

and bless the sound of Jesus’ Name”

Det var länge se’n man spelade Eiliv Herikstads ”If I can help somebody”, kul att igen får höra musiken som bygger på Androzzos fina text.

I Morley Calverts ”My All is on the Altar”, märkte man att bandet var van med ensemblespel, musiken och budskapet nådde djupet av våra hjärtan.

En liten men naggande god orkestern som vann våra hjärtan med sina tretton musikanter + slagverk, med de kunde också spela med pondus som i marschen ”South Coast”

Jag hade nyss haft marschen i webb-programmet ”Brasstracks” – en härlig marsch av Martyn Thomas med avslutnings tema ”Ära ske Hans Namn – Glory to His name”

FA Söderkårens musikår.

Efter pausen var det dags för nästa brassband: Söderkårens musikkår under ledning av Kent Jonsson, en imponerande syn, denna stora orkester med sina fem tubor – kvällens största enskilda band. De exploderade till liv i Kevin Larssons ”On we marsch” Ett proffsigt vigoröst spel som ökade i intensitet för att sluta – som man säger på engelska – ”quite hilarious” !

Roger Tryggs ”All to Jesus” hör man ganska ofta nu för tiden, jag gillade bandets tolkning ett nära nog helt ”fläckfritt” framförande.

Den över åtta minuter långa ”To Boldly Go” avrundade Södermusikkårens pass.

Energisk musik av Peter Graham. Svår musik som de får att låta nästan enkelt.

Musikmästare Kent Jonsson kan verkligen inspirera sina musikanter.

FA Vasa Band

Sista orkestern på estraden med deras dirigent Andreas Holmlund var Vasa Band med deras fem inslag.

Jag fastnade för musik av Steven Ponsford: ”The break av Day” som är baserad på den eng lovsången ”Ten thousand reasons” med texten: ”Bless The Lord Oh my soul” med den svenska översättningen ”Från solens uppgång till dess nedgång prisas Herrens Namn” Lovsången presenterades först som flugelhorn solo, sedan med euphonium och längre fram hornsektionen och sedan som kornetsolo. Temat bearbetas under styckets gång innan hela orkestern bröt fram i mäktig lovsång med brass toner associerad till ”Lova Herren min själ”.

Hymnen ”Lead kindly Light” framfördes i tung gospel stil med full kontrollerad tät klang, musik som arrangören tillika dirigent Andreas Holmlund och bandet behärskade till fullo.

Som ung musikant i FA i Storbritannien var man minsann bekant med melodin ”Duke Street”, det var ett av styckerna man ofta spelade i ungdoms orkestern -”The Young Peoples Band”, det var liksom bevis att man behärskade ett hel oktav som melodin består utav.

Det var alltid nr 4 i dåtidens Salvation Army Hymn Book med texten:

”Jesus shall reign where’er the sun

does it successive journeys run,

His kingdom stretch from shore to shore,

till moons shall wax and wane no more”

Nu finns det åtskilliga texter till samma melodin, säkert associerade publiken musiken till någon av dessa, även någon svensk variant.

Vasa Band under Musikmästare Andreas Holmlund avslutade sitt pass med Andrew Mackereths ”Duke street variations”. Ett kanske överambitiös och överarbetat behandling av ett så enkel tema – kan man tycker. Men det kräver skickliga musikanter att genomföra verket. Här bevisade Vasa Band att det var inget problem för dem och leverade ett övertygande resultat.

Massed Band

Nu var alla fem orkestrar där framme, band från Södertälje, Söderkåren, Vasakåren,

Templet & Finspång. Kornetter och tromboner stod på var sin sida av den annars sittande orkester. Vilken syn, en fröjd för ögat, drygt hundra brass musikanter i dagens avslutande massed band. Min lilla kamera har ingen vid-vinkel objektiv så det var helt omöjligt för mej att fånga hela denna stora massed band på bild.

(Hoppas att jag får låna från någon annan). Musikmästare Göran Lundberg lyfte takt pinnen och slog in Bramwell Coles marsch ”The Young Salvationist”

Jag hann höra tacket till musikmästaren Göran Lundberg och Per Olof Ahrnell från Södertäljes musikkår – för deras otroliga fina insats, att denna fina massed band konsert kunde förverkligas.

Undertecknad och övriga i lyssnar skaran stämmer in med föregående talare och tackar för en musikfest vi komma att minnas länge. Nynnande till tonerna ur ”The Young Salvationist” var det bara för mej att kuta ner till pendeltåget mot Stockholm och sedan vidare norrut, imorgon skulle jag ju spela med vårt eget Ö-viks Pingstbrass på förmiddags mötet.

Peter Preston