Årets Rhapsody in Brass – Lördag den 9 februari 2019.

Denna magnifika Skeppsholmskyrka brukar alltid skryta med sin vackra fasad belysning, denna kyrka i ensam majestät uppe på kullen med utsikt över viken mot gamla sta’n och slottet, men denna kväll badade den f.d. helgedomen utvändigt i total mörker. Men innanför dörrarna , i Eric Ericsson Hallen var den fylld med både ljus och värme, för nu var det dags för årets ”Rhapsody in Brass 2019”. Dagens gäst var Derick Kane från London med sitt euphonium.

Som vanligt var det Söderkårens Musikkår som inbjöd till kvällens musikfest, Kommendör Hasse Kjellgren höll i trådarna.

Med musikmästare Kent Jonsson i spetsen, var det Söderkårens Musikkår som spelade med övertygande lätthet ”On we march” – en marsch av Kevin Larsson som var först skriven för F.A. Pasadena Templets Band i USA på deras 100 års jubileum.

I kontrast fortsatte musikkåren med den australiensiska F.A. tonsättare Roger Tryggs arr. av ”All to Jesus”.

Nu var det högtid för dagens gäst Derick Kane att ta sitt euphonium och tillsammans med Söderkårens band framföra ”The Better World” – en briljant uppvisning.

Nu var det inte bara Söderkårens musikkår där framme utan även F.A.”Östgöta Brass”. Deras musikmästare Peter Hellman började sin avdelning med ”Soul Winner” utav den nutida begåvade svensk F.A. tonsättare Anders Beijer. Inspirerande musik – inspirerat framfört.

Peter Grahams ”Windows of the world” stod näst i tur med det ljuvliga inlednings flygelhorn solot.

”Songs of the Pioneers” av Kenneth Smith är ett potpurri av äldre F.A. sånger. Undertecknad kände igen melodin ”We’re bound for the land of the pure and holy” med den inbjudande refrängen: ”Will you go? Will you go? O say, will you go to the Eden above ?” Även sångarna ”Hallelujah to the Lamb” och ”O yes, there’s salvation for you” fanns med, stycket slutade som den började med mycket energi -allt dirigerat av den dynamiska Peter Hellman.

Nu var det återigen dags för Derick Kane och Söder Musikkår med ”When He Cometh”. Jag var inte bekant med just denna melodi till sången – men fint framfört med dessa ”sonorösa” hög klingande orkestrala ackorden.

Östgöta Brass tog nu ton i programmets nästa inslag ”Vitae Lux”av Frode Alnaes, jag tror det är latin för ”Livets Ljus”, åhörare fick en bild av musiken som ett ”inferno” av ljus, ungefär som norrskenet kan vara, det var flygel hornisten som spelade ”a capella” den inledande temat innan orkestern smög in – ett ljuvligt stycke. Temat i början nästan påminde om ”Det är en ros utsprungen”.

Musik av David Foster var näst på program bladet, David Glännerskogs arr. av ”Winter Games”, musik först skrivit för det tidigare Olympiska Spelen i Calgary. Musiken som jag skulle beskriva som ”snärtig” eller ”crisp” som man säger på engelska. Det nämndes också en förhoppning om OS till Stockholm 2026.

Efter en välbehövlig paus, tog Söder Musikkår itu med Paul Sharmans ”Inclusion”- ett verk som beskriver en ”all inklusive” frälsning för alla, innehållande bl.a ”Whosoever will may come”, följt av koralen ”St.Peter” med texten ”How sweet the Name of Jesus sound in a believers ear”, imponerande framfört.

Östgöta Brass fortsatte med ”Before the Throne” med Derick Kane som euphonium solist, underbart med den ljuva svaga noterade ”tre strukna e” som solistens slut ton, ingenting för oss vanliga dödliga.

”In the love of Jesus” skänkte mej verkligen frid och välsignelse.

Mot avslutning gav Hasse Kjellgrens en kort betraktelse innan han överlämnade till Söder Musikkåren och ”Star Lake Variations” ett skojigt stycke, fyllt av ”fortondelar”. Derick Kane och musikkåren lekte med Eric Balls march med samma namn.

Som ”grand finale” – slöt de både orkestrarna ”closed ranks” och tillsammans framförde Henry Goffins ”The Red Shield” , Derick Kane själv var dirigent för kvällens sista inslag- Trotts den långa afton fyllde med mycket krävande musik för musikanterna – var det spelat med otrolig precision och skärpa.

Vi åhörare, vi tacka för en musikalisk brass fest i den gamla Skeppsholmskyrkan.

Jag brukar inte rapporterar så här ingående men tyckte att det är många som vill veta vad de gick miste om! Vi se framåt redan nu till nästa års ”Rhapsody in Brass”

Peter Preston