Årets festligheter och tävlingar i Värnamo flöt som smort, tack vara den kunniga och frivilliga personal som ställde upp, de är värda en stor eloge. Men ett bra evenemang kan alltid blir ännu bättre – några konstruktiva synpunkter bara.

Vid galakonserten, vi i gymnastik sidosal hörde inte mycket av det som pågick inne i kyrksalen eftersom högtalarna var ljudlösa, vi kallade på ljudtekniker och fick besked att dessa inte var sammankopplade med kyrksalens ljud och därför inte kunde aktiveras. Det måste vara den enklaste sak i världen att åtgärda, det finns t.o.m sladdlös överföring.

När man dessutom har gått och antecknad för fullt om de olika tävlande orkestrarna i dagarna två, blir man minst sagt irriterad att man inte kan tända belysningen i gymnastik salen så man kan anteckna de olika tävlings resultaten.

Inte räckte det till att man hade svårt att höra vad som sägs utan man satt i kolsvart mörker, men det var bild överföring förstås.

Jag märkte att folk inne i själva kyrksalen också ropade efter mera ljus eftersom det var bara ”spot light” på scenen men man fick inget gensvar.

Snälla i framtiden – tänd all belysning vid prisutdelning – tack !

Vi är verkligen bortskämda med topp klass medverkande orkestrar vid Galakonserten, och årets återbesök av Cory band lämnade ingen besviken, och dessutom kan vi se framemot besöket av Mnozil Brass nästa år.

Idag är det inne – jag oftast nödvändigt att slå ihop olika mindre band till större enheter,

ibland tillfälliga sammanslagningar, ibland av mera permanent karaktär.

I Sverige har vi till ex. Östgöta Brass med musiker mest från Östergötland. I Jönköpings trakten finns t.ex. numera ”Wetterbrass ”.

För många, många år sedan var vi några i pingst som ville förkovra oss och formade ett riks brassband inom vår egen rörelse. Vi var från hela riket och övade i Alviks medborgarhus vid Bromma, undertecknad var dirigent ifrån början.

Vi tog namnet ”Polar Brass” – inga hämningar eller blygsamhet här alltså, men vi hade inte sökt patent för orkester namnet – och snart fick ger vika för en annan känd grupp som också tog namnet, och sedan var det kanske de långa resorna som var det största problemet, men roligt hade vi så länge det varade.

I Storbritannien kallas dessa sammansatta orkestrar ofta för Fellowship Bands, ibland är det för större områden som till ex. Solent Brass som är en sammanslagning av FA musikanter kring staden Southampton. En del är rent utav ”senior orkestrar”. I Kanada kallas de ”Heritage Bands”

Inom Pingst hade vi för några år sedan en liknade ”Veteran Brass” i Stockholms trakten.

Vid SBBF tävling i Värnamo fick vi bekanta oss med en ny konstellation som kallar sej Swedish Central Band med deras ledare Kent Jonsson. Om jag har förstått saken rätt – så är det mest sammansatt av frälsningsarmens musikanter från Stor Stockholm med även från övriga Sverige. Kent Jonsson är också musikmästare för Söderkårens musikkår . I förlängningen undrar man bara hur det går med troheten till sin egna hemmakår ? (Bara en fundering) Annars önskar man Sw. Central Band all Guds välsignelse i fortsatta gärningar.

Alldeles nyss har jag fått en inspelning från Linköpings Ryttargårdskyrkans ”Brasset” när de nyligen gav en välgörenhets konsert i Brunnsparks kyrkan i Tranås, ett mycket bra spelat program där första delen innehöll ganska lätt lyssnad musik dirigerat av Daniel Bjurhamn – och efter pausen, musik av Anders Beijer där Anders själv tog över takt pinnen, så man fick höra en hel del från hans nya CD.

I dagarna har också Sven Harrysson gett ut del 3 av ”Pingstförsamlingarnas Blåsorkestrar”, en verkligen intressant fortsättning, som även inkluderar en hel del ”minibrass” verksamhet. Sven har presenterat 241 brassband inom Pingströrelsen och poängterar att det är långt ifrån alla. Vi tackar för denna gedigna dokumentation, kanske dessa häften samt Anders Beijers senaste CD ”Follower” kan bli ett julklapps förslag.

Snart är vi alla mitt uppe i advents och jul musik, just denna vecka när jag skriver detta har undertecknad julmusiks övning med vår eget Pingstbrass inför vår Advents konsert i Själevadskyrkan, samt medverkan med både vår stads symfoniorkestern och stads musikkår innan jul, samt organist tjänst vid 1:a Advent i statskyrkan. En ganska hektisk tid för många utav oss men dock så roligt med toner som skänker hopp och glädje i den annars mörkaste årstiden.

Ur nattens mörker kom ängeln med orden till herdarna att ”Var inte rädda, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket”

Till och med när Maria sökte Jesus vid trädgårds graven möttes hon av orden ”Var inte rädd, jag vet att ni söker efter Jesus. Han är inte här, han har uppstått, såsom Han hade förutsagt”

Redan i gamla testamentet i Jesaja 41 – kan vi läsa ”Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand”

Ja, överallt i Guds ord sägs det att vi inte ska behöva vara rädda, en del påstår att det står minst 365 gånger – en gång för varje dag.

Låt oss ta Guds löfte med oss in i det nya året, att vi behöver inte vara rädda, utan att vi frimodigt fortsätter oförfärad basunera ut att en Frälsare har blivit oss född i Davids stad, Han är Messias, Herren, och att Han lever idag.

Med en önskan om en Välsignad Jul & Nyår

Peter Preston