Speakers Corner nr 4 – 2018

Som läsarna kan se från inlägget ”sommar reflektioner” – så har jag varit över på en snabb visit till England under sommaren (se separat reportage).

Det jag mest blev frapperad över var inte bara de många brass band inom några kilometers avstånd – utan att de kunde ställa upp så mangrann mitt i semester tiden.

De olika frälsningsarmens musikkårar hade fullt upp med gudstjänsterna, frilufts möten både på gator och på stranden bland badande sommar turister.

Likaså de s.k. profana band – de fanns överallt, i parkerna, vid strand promenaden, vid fiskehamnen, spelade inne på de stora hotellen, och marscherade längst fram i karnevalen. Det var verkligen hög säsong för brassband, ja naturligtvis för all sång, musik & teater liv.

Sedan återvände jag till Sverige, och här har hela musik branschen tagit semester, inklusive våra kristna brassband. Jag återkom från ett musik samhälle som växlade upp inför sommaren och turism tillbaka till ett land där allting gick på sparlåga.

Nu ska jag inte dra alla över en kam, det finns naturligtvis undantag. Det var roligt att läsa om Järfälla Brass och deras sommar park satsningar – och när själv var jag i Stockholm i augusti, fick jag höra Söderkårens musikkår musicera utomhus. (se separat artikel) .

Men hur gör vi i Pingst? Nu har vi en lång mörk vinter här uppe i norden och vi verkligen behöver tid för avkoppling och omladdning – men ändå ? Att göra en satsning då och då vid den årstiden där vi ha möjlighet att nå flest människor utomhus är oftast -för att inte säga omöjlig att genomföra. Det är precis som gudsverk tar semester tre månader om året – men så är ju inte fallet.

Inte kan det var så att allt vi har blivit välsignat med, båt, fritids hus, bra ekonomi m.m – har blivit till ett hinder för oss när vi mest och bäst behövs?

Nu förstår jag att jag är ute på hal is – och säkert får på pälsen – men sånt få man ta som skribent som granskar både sig själv och vår egen rörelse.

Det har varit mycket Linköping för undertecknad under hösten. Jag besökte Sv. Blåsmusikens Festival dagar, ett ”orgie” i blåsmusik med både trä & brass blåsinstrument. Denna årliga återkommande tilldragelse vill jag varmt rekommenderar (se separat artikel).

Veckan efter fick jag vara med på en övning med Ryttargårdskyrkans ”Brasset”, det var Sten Bäckman som var kvällens dirigent och ansvarig för instudering. Redan efter de första minuterna förstod man att här var en man som visste vad han pratade om, en som verkligen kunde sin sak och ställde både förväntan och krav på sina musiker därefter. Sådana dirigenter må jag bara bra utav ! Ryttargårdskyrkans brassband -”Brasset” är bara att gratulerar till deras fina ledare Daniel Bjurhamn och Sten Bäckman. Vi i Pingst få skatta oss lyckliga som fick den sist nämnde till instruktör veckan därpå till vårt eget Pingstbrass 2018 vid Linköpings Pingstkyrka – ”Cupolen”.

Efter incheckning på fredag kväll var bl.a. ämnet ”lovsången” aktuell, det togs även upp på lördag av Maria Gustin Bergström. Nu tänker jag inte gå in på detta själv, synpunkter var många och bara att det togs upp två gånger på konferensen belyser att ämnet är hög aktuell (kanske börjar bli lite tjatigt), ett bevis att alla är inte lika bekväma och tillfreds med den ensidig tolkning av ämnet– och det gäller säkert inte bara musikanterna – utan församlings medlemmar i allmänhet. Om det blir ett villkor att brasset måste bara spela s.k. lovsångs körer – är det en stor risk att det slutar i ett definitiv musikalisk brass ”härdsmälta” i rörelsen.

Jag personligen saknade att spela på fredags kvällen, men det är inte alls någon kritik, även om jag kan skönja en risk att flera och flera kommer först på lördag om man inte rör instrumenten på fredags kväll. För en mera heltäckande beskrivning av Pingstbrass 2018 – läs gärna Ingvar Grahns utförliga reportage.

Vår egen Pastor här i Ö-vik hade en predikan för ett tag sedan med utgång från 2 Tim1:6 – 8

6.”Därför påminner jag om att du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dej.

7.Ty Gud ha inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.

8.Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre…….”

Vid brassets andakts stund under en övning, påpekade den ansvariga musikanten att dessa tankar kunde vi gott överföra till vår egen spelande tjänst, att vi ska blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos oss musikanter. Väl valda tänkbara ord ur den ”goda boken”.

När jag började skriva denna upplagen av Speakers Corner var det dags för lite reflektioner från sommaren, sedan i tidningen finns det olika inslag och reportage från sen sommar, höst – och nu är det snart vinter. Dags att vässa våra andliga ”dubbdäck” så vi får ett stadigare fäste i ”ordet”, ett bättre grepp på Herrens väg – iklädd med hela Hans vapen utrustning, så at vi kan hålla stånd emot alla djävulens listiga angrepp.

Din broder i Herren

Peter Preston