Mot slutet av maj månad blev jag varse om en brassensemble som skulle konsertera i grannstaden Umeå.

Väl på plats äntrade 10-mannaensemblen koret i Tegs kyrka, en brassgrupp under ledning av Gunner Walldén som bestod av fyra trumpeter (dessa behärskade även kornett, flugelhorn och piccolatrumpet), ett valthorn, en trombon, ett barytonhorn, två euphonium och en tuba. Det var också Gunnar Walldén som hade arrat eller instrumenterat de flesta verken.

Programmet började friskt med Rossinis ”Ouvertyr till William Tell”, och snart skulle det framföras ett liknande ambitiöst verk av Franz von Suppé, nämligen ”Lätta Kavalleriet”, och då kan man inte blir annat än imponerad. Det finns inspelningar med dessa verk, den ena med ett mer vansinnigt tempo än det andra – men Umeå Bleckblåsensemble hade valt ett behagligt tempo som de klarade galant. Ett plus i kanten för det fina flugelhornsolot i den melankoliska inledningen till stycket.

Mellan dessa två stora verk fick vi höra ”Songs of Scotland” inspirerat av Joe Stafford. Här fanns flera kända melodier, t.ex. ”If you take the high road” och ”Skye boat song” m.m. Två marschstycken fanns också med i programmet, ”Kungliga Gardets” marsch och Victor Widkvists ”Under blågul fana”, Här gjorde trumpetsektionen ett otroligt bra jobb att fixa den egentliga klarinettstämman – och i Db-dur dessutom!

Citizen Steves ”Song of the Land of S:t George” är en hyllning till landet Storbritannien (även om vi endast fick höra en kort sats med namnet ”Somerset Wasail” som syftar på alla cider äppelträd som odlas i grevskapet Somerset). När det var dags för den engelska folkvisan ”Early one morning” bantades ensemblen ner till en kvintett och detta var kanske kvällens bäst stämda inslag.

Hela 10-mannaensemblen förenades i ”Gaiety Polka” och likaså i Nils Lindbergs tonsättning av ”Torn-Eriks visa”, spelat med fin ton och känsla av flugelhornisten där hela ensemblen följde med i dirigentens intentioner. Den skojiga ”Aint she sweet” tjänade som extranummer. Flera psalmer spelades tillsammans med publiken där piccolatrumpeten förgyllde dessa sommarkoraler.

För att summera mina intryck denna kväll: Det var ett väl valt program med många fina inslag. Jag blev jätteglad att det finns en brassensemble av så hög klass här uppe i norr. Tyvärr var ensemblens antal större än publikens. Kanske är tisdagskvällar inte den bästa konsertdagen? De flesta musikerna hade säkert kommit direkt från jobbet.

Jag skulle gärna vilja höra dem vid ett gynnsammare tillfälle då de uppträder för ett mer inspirerande publikantal, och när musikerna har tid för sig själva och till lite samspel innan. Då tror jag på ett tajtare precisionen i spelet, renare stämning och bättre samspel allmänt.

Umeå bleckblåsensemble är mycket bra – och de äger potential att blir ännu bättre. Tack Gunnar Walldén, dirigent och arrangör och till hela bandet, jag ser fram emot att höra er igen.

Peter Preston