Lördagen den 6 maj åkte jag till Umeå Pingstkyrka för att höra på en ungdomlig
”wind band” med namnet ”Blåsljud” från Robertsfors. Orkestern var välbesatt i både brass och träblås stämmorna i sann symfonisk band stil med både piano och elbas.

Ledaren Leif Olsson presenterade detta digra program som utöver orkesterspel innehöll både instrumental och sång inslag.
Nu kan jag inte beröra alla inslag i det långa programmet, men de började bra med ”How high the moon” och sedan i kontrast en trevlig arr. av ”Swing Low”

Det klassiska musik stycket ”Fanfare” med franskt 1600 tals musik var kanske den minst lyckade denna kväll – även Wilhelm Petersons -Bergers ”Vid Frösökyrka” hade svårt att hålla stämningen, men jag är övertygad om att med tiden kommer ”Blåsljud” att även behärska den klassiska schangen.
Men i de rörliga och rytmiska styckerna var orkestern minsann på alerten, mycke spelglädje samtidigt precision med ”tight” framförande – mycket imponerande.

Jag njöt särskilt av trä blåsarnas samspel i början av ”Sentimental Journey”
Brass sektionen var väl representerade med trumpeter, kornett, trombon, valthorn & tuba.
Annars innehöll programmet allt från film musik med Walt Disney tema till sakrala inslag.
Sångaren Tomas Nestander sjöng tillsammans med bandet några stor-bands låter – samt svarade för ett par sakrala inslag -nämligen Ingemar Ohlsson ”Hoppet som bär mej” med fin beledsagning av orkestern and sedan Lina Sandells ”Blott en dag” till piano och klarinett ackomanjemang.

Klarinettisten heter Hugo Olsson (son till dirigenten) ,hans ”a cappella” framförande av ett dansk tema med variationer vittnade om att han tillhörde den högre skolan.
Programmet avslutades med den medryckande ”Ain¨t no mountain high enough” där även publiken kom i gungning.

För att summera, en härlig konsert kväll, en inspirerande ung orkestern, mycket tack vare den mycket dynamisk, och skicklig ledare som vet hur han ska ta sina musiker.
”Blåsljudet” är anknuten till Pingstförsamlingen i Västerbottens Mellanbygd i Robertsfors.
I vanliga fall blir det oftast gudstjänst spelningar som gäller – men ibland vill denna unga orkester visa att de kan så mycket mera – och det var precis så de gjorde med denna ”vår” konsert och för detta tackar vi.

Peter Preston