”Brasset”, Ryttargårdskyrkan – Linköping

8:e – 9:e nov 2015

Söndagen den 8 november, på själva Fars dag befann jag mig på förmiddagsmöte i Ryttargårdskyrkan, i Linköping. På estraden satt församlingens välbesatta brassband ”Brasset”, som dirigerades av Daniel Bjurhamn.

Under andra världskriget var många musiker i Frälsningsarmén ute och stred runtom i världen, och helt spontant bildade de både små och större brassensembler ute på krigsfältet. De kallades ”Red Shield Bands” och hade ofta egna marscher. Denna söndag förmiddag började ”Brasset” med Kairo Red Shield March från krigets Egypten.

Längre fram i gudstjänsten var det dags för en av mina favoriter, musik från mina hemtrakter, skriven av en engelsk nationalromantisk tonsättare Edward Elgar, satsen ”Nimrod” ur hans Enigma Variations. Trots den enklare musiken, är den svårspelad med oktavsprång i svaga nyanser överallt. Där spelade ”Brasset” bra, med en riktig skön och varm klang i tonen. Kanske uppfördes stycket aningens för raskt i mitt tycke, det är ju det långsamma tempot som gör det så svårspelat. En aning mer ritardando innan sluttonen hade också varit önskvärt.

Bandet medverkade vidare bland annat med arrangerade lovsånger, samt lovsånger till pianot med skickliga trumpetimprovisationer i bakgrunden. ”Brasset” avslutade gudstjänsten med det mäktiga brassbandsarrangemanget av ”Majesty”.

Efter bara några timmars paus var det dags igen för ett musikcafé med ”brasset” i samarbete med föreningen ”Hjärta till hjärta”. Nu befann sig orkestern ute på det stora kyrktorget.

Bland de valda musikstyckena vid musikcaféet fick vi höra William Himes ”I am so glad”, som bygger på en gammal söndagskolesång med samma namn. Det var ett härligt medryckande solo spelat av en av bandets kornettister tillika trumpetare. Vi fick även lyssna till ”Spirit av the West” följt av lite storbandsaktig musik i ”Swingtime Religion” av den australiensiske Barry Gott. Så småningom var det dags att avrunda med ”Bred dina vida vingar”.

Trots att den stora foajén inte är så akustiskt ”förlåtande” som den stora kyrksalen, lät ”Brasset” aldrig för starkt.

Jag fick äran att vara med och spela tillsammans med ”Brasset” på deras övning. Ryttargårdskyrkans brassband är ett band med ”go”, ett församlingens brassband, vilket vi ska värna om. Vi önskar dem det allra bästa för framtiden. Ryttargårdskyrkans “Brasset” har glädjande nog en låg medelålder, men nu ska jag till Stockholms City Brass, men de har tyvärr en betydligt högre medelålder och det blir inte bättre av att jag spelar med dem.

Än en gång – tack Linköping och ”Brasset” vid Ryttargårdskyrkan.