Årets ”Rhapsody in Brass” hölls för första gången på Skeppsholmen i Stockholm.

Det var lördagen den 13 februari som jag tog ut riktning mot Skeppholmskyrkan som numera är omdöpt till Eric Ericsonhallen.

På plats framme vid den gamla altarplatsen fanns två orkestrar, nämligen Betlehemskyrkans Musikkår från Göteborg och Söderkårens Musikkår från Stockholm.

Jag undrade om det skulle blir för mycket akustik i den gamla helgedomen, men med hjälp av en fulltalig publik gick det bara bra.

Frälsningsarmens Söderkår öppnade eld med marschen ”Milestone” av Willian Himes.

Trots en orolig start och några rytmiska svårigheter satte musikmästaren Torgny Hansson och hans musiker ett högklassigt avstamp för kvällens program.

Betlehemskyrkans Musikkår (BK Brass) och dirigent Anders Lundin fortsatte med Phillip Wilbys ”Wondrous Cross”. Det märktes att detta är en tävlingsorkester som lyckades producera en underbar homogen klang.

Kvällens solist var Kevin Ashman. Hans karriär började inom Frälsningsarméns musikkår vid Edmonton i norra London. Sedan fortsatte den via International Staff Band till högre utbildning med både kornett och trumpet som inriktning. Söderkåren ackompanjerade Kevin utmärkt i andra & tredje satsen ur Hummels trumpetkonsert, och även i Norman Bearcrofts ”Songs of Exultation” senare i programmet innan han avslutade med den okomplicerade tonsättningen av ”A New World”.

Emma Willhelmsson-Björnell var sångsolist tillsammans med Betlehemskyrkans Brass i ”O Store Gud” i en delvis ny melodi tappning av J. Törefors. Tyvärr var inte ljudteknikern på alerten just då. Trots att orkesten spelade verkligen svagt hade man svårt att höra texten i detta fina framförande.

Betlehemskyrkans brass avrundade innan pausen med en sorts ”Showcase for brassband solister”, nämligen Peter Grahams ”Windows of the World”. Man skulle kunna med all rätt ösa lovord över alla dessa duktiga solister i BK brass – men jag nöjer mig med deras eufonium-solist som hänförde publiken i satsen ”Celtic Dream”.

Efter pausen tog David Glännerskog och Betlehemskyrkans brass vid med Davids komposition ”Tack Gode Gud”. Han använde den engelska hymnmelodin ”St Francis”. Sedan Marschen ”Sound of the Gospel” av Robert Redhead som han skrev för Frälsningarméns ”Wood Green” musikkår i London. Det är en marsch som bygger på sången ”Lift up the banner on high”. Den hör man tyvärr inte så ofta.

Söderkåren hade nu suttit overksam ganska länge – vilket märktes i denna enormt känsliga inledning till Wilfred Heatons välkända ”Just as I am”, men annars var det mycket stämningsfullt framfört.

Söderkårens största prestation för kvällen var utan tvivel Steven Ponsfords ”The Day Of The Lord”.

Det var mäktig musik utan att vara påträngande, musik som verkligen väcker eftertanke och mycket fint presenterat av Torgny Hansson – denna ”Herrens Dag”

Frälsningsarméns kommendör Hasse Kjellgren som tidigare hade en andakt avslutade med Herrens Välsignelse, sedan spelade musikkårererna den gaeliska varianten ”An Irish Blessing”.

När jag sedan gick över Skeppholmsbron in emot Kungsträdgården kunde jag bara konstatera ett det hade varit en fantastisk kväll i den gamla helgedomen. Två topporkestrar och solister som hade presterat sitt bästa – och jag gick därifrån välsignad!