Ryttargårdskyrkans brass

Söndagen den 21 april var det dags för Ryttargårdskyrkans brassband ”Brasset” att ge en konsert på hemmaplan i Ryttargårdskyrkan, Linköping. Konserten var i form av ett genrep inför den stundande orkesterresan till Holland och det var ett väl sammansatt program, fint avvägt med både psalmsång och ett vittnesbörd.
Konserten inleddes med ”Soli Deo Gloria” av William Himes och den kända svenska FA-marschen ”Dalarö”. Sedan var det dags för den mjuka ”Hymn for Diana” som skrevs av Joseph Turrin i samband med prinsessans tragiska död år 1997. Efter Lloyd Webbers ”Pie Jesu”, framfört som sopran- och flygelhorn-duett med brassbandsackompanjemang, var det dags för trombonerna att glänsa i ”The Cleansing Power”. Detta var ett mycket bra nummer denna kväll. (”Brasset” har för övrigt en mycket bra trombonsektion med Richard Persson på leadtrombon.) Lars-Erik Larssons ”Epilog ur En vintersaga” gör sig alltid bäst i sin originalform med sina smäktande stråkar, men arrangören hade gjort ett tappert försök att arra den för brassband. Men stycket som verkligen satte bandet på prov var ”King of Kings”. Det är egentligen skrivet för brassband och kör, så det är lite av en kompromiss med bara brassband, även om den oftast spelas så. Jag saknar dock den mäktiga sista delen då den stora massiva kören kommer in och sjunger ”Crown Him with many crowns”, men det var ändå fint spelat. Jag tror dock att Eric Ball skulle vilja att man tar ut svängarna ännu mer och är lite mer temperamentsfull.
En mycket bra solohorninledning till ”In Christ alone” angav karaktären till kvällens kanske bästa inslag (eller då var det bara återhörandets glädje då jag hade hört stycket på förmiddagsmötet tidigare samma dag). Den drygt 60 minuter långa konserten avrundades med Joy Webbs ”Share my yoke” där det sköna solot spelades av principalkornettisten. Dirigenten Daniel Bjurhamn hade full kontroll över sina musikanter och det var en fröjd ett både se och höra samtliga denna kväll. Trots att flera av musikanterna hade spelat med Östgöta brass samma helg och säkert hade trötta läppar lät det bra om bandet. Bra gjort. Ett sådant bra brassband som ”Brasset” borde heta nå’nting annat än just ”Brasset – namnet är lite väl fantasilöst, tycker jag. Men frånsett namnet är Ryttargårdskyrkans brassband bara att gratulera till den höga standard och ideal den sätter för andra brassband inom frikyrkligheten – tack!