På min tid hos frälsningsarmen i Storbritannien var Derek Smith en ledande kornettist, först med Hendon Salvation Army Band i norra London, sedan med FA Rosehill Band innan han flyttade över atlanten och spelade med och dirigerade FA N.Y Staff band.

Men det var länge sedan jag bodde i England, idag är det den nästa generation Smith som har tagit över och då menar jag hans son Philip Smith som är också född i England. Denna Philip Smith är i dag principal trumpetare hos New York Philharmonic Orchestra och reser runt om i världen som trumpet och kornett solist. Den andra veckan i september gästade Philip Stockholm, först en onsdagskvälls övnings pass hos FA Söderkåren och sedan en lördags eftermiddags konsert i Stockholms konserthus tillsammans med Stockholms Kungliga Filharmonikernas Brassensemble.

Undertecknad hörsammade inbjudan av Söderkårens musikkår och fanns på plats på övningskvällen den 13:e september. Torgny Hansson svarade för uppvärmning av musikanterna med bl.a Engelbert Humperdincks” Childrens Prayer” innan dirigent pinnen överlämnades till Phil Smith som var kvällens stora begivenhet.

Phil startade med den uppiggande marsch av William Himes ”Rolling along”. Det märktes snart att dirigenten var noggrann i utförande av vissa musikaliska figurer. Ett äldre verk av Charles Skinner stod näst på tur. Denna Charles Skinner var musikchef på FA högkvarteret i London från 1958 till 1967 och både skrev och arrangerade många stycken som blev omtyckta, ett sådant exempel var hans ”Heroes of the Faith” som kan översättas med ”Trons Hjältar” – musik som beskriver de första kristnas liv under den romerska förföljelsen. Jag fick förmånen att låna ett partitur av Torgny Hansson och kunde följa med Phil Smiths instudering ända till slut hymnen ”Faith of our Fathers” till melodin ”St. Catherine”, ett trosfyllt avslutning till denna mäktiga verk.

Efter en kort paus var det dags för Phil att plocka fram sitt flygelhorn. Trots att han hade minskat ner på spelningen den sista tiden var det nog ingen av oss som inte blev berörd av Stephen Bullas arr. av ”His eye is on the sparrow” (Han omsorg har om sparven). Söderkårens musikkår under musikmästare Torgny Hansson ackompanjerade mästerligt.

”Symphony of Thanksgiving” var nästa verk Phil tog itu med, en krävande komposition av Dean Goffin, ett sorts potpurri över olika tacksägelse sånger, bl. a. ”Harvest Home” innan den mynnar ut med ”Praise my soul The King of Heaven, to His feet Thy tribute bring” , en underbar lovprisnings psalm som fortsätter med texten ”Ransomed, healed, restored, forgiven, Evermore His praises sing”

Phil drillade den duktiga Söder musikkåren mycket i detalj, han förklarade de olika inpass särskilt när de byggde på bibel sanningar. Genom tonsättarens intentioner kunde han hänvisa till situationen i världen i dag. ”När allt detta sker – se upp” kunde man höra Phil citera, och påpekade att fullkomlig överlåtelse var nödvändig om vi ska framhärda – och just detta att vi skulle ”keep His commandments” (”hålla Hans bud”).

Vi hade mött Phillip Smith denna kväll, denna prisad stjärnmusikant, van att spela med N.Y. Filharmoniska Orkester m.m. Vi hade mött Phil Smith, dirigent, instuderings mästare och solist. Men vi hade också mött Phil Smith, en man som hade med Gud att göra – och detta genomlyste hela kvällen. Som avslutning dirigerade Phil den formidabla Söder musikkår i ” I know He cares for me”, ett meditativt stycket som dock innehåller en del dynamik. Phil ska jobba med brass musiker ur Stockholms Filharmonin resten av veckan, jag ser framåt att bevista uppträdande i Stockholm konserthus nu på lördag.

Peter Preston