Sion Brass (Pingstkyrkans brassband i Linköping) bjöd 2016-04-16 in till en konsert tillsammans med Frälsningsarméns Östgöta Brass. Alf Lundqvist från Sion Brass och Peter Hellman från Östgöta Brass dirigerade respektive orkester.

Sion Brass inledde med ett respektingivande uppförande av David Glännerskogs ”Promises”, en marsch som lovar om att ”Löftena kunna ej svika – nej, de stå evigt kvar”.

Jag har hört Sion Brass förut, men denna kväll var de verkligen i fin form, även i de lugnare ”My Jesus, I love Thee” av David Catherwood och i Thomas Macks ”He is Lord – Han är Kung”. Flera kända läsarsånger fanns också i Erik Silverbergs ”Our Refuge”.
Den svängiga ”Morning Star” i storbandsstil passade verkligen Sion Brass. Jag tror att hela publiken gungade i takt med den kända refrängen ”Han är liljan uti dalen, en morgonstjärna klar” eller som originaltiteln lyder ”He’s the lily Of the valley, the bright and morning star. He’s the fairest of ten thousand to my soul”, ett roligt arrangemang av Ian Robertsson.

Den andra orkestern på scenen denna lördagseftermiddag var Östgöta Brass. De dirigerades av frälsningsarméns musikmästare Peter Hellman. Detta eminenta brassband är huvudsakligen sammansatt av musiker ur Frälsningsarmén från Östra Götaland med omnejd, även om en och annan musiker från både Sion brass och Ryttargårdskyrkans Brass fanns med.
Peter Hellman lotsade sina musikanter med bravur och deras insats i programmet avlöste Sion Brass med jämna mellanrum.
Ray Bowes uppiggande ”Youth Ambition” var deras första nummer. Dirigenten påminde att Östgöta Brass grundades för 40 år sedan, och då var det verkligen ”Ungdomliga ambitioner” som idag gav utdelning.

Frälsningsarméns tonsättare Brian Hogg var upphovsman till nästa stycke. Det var skrivet i fransk ”jig”-stil och använde sig av melodin ”Alleluja, Amen”. Det kan nämnas att Brian Hogg är född i Norra England, men numera bor i Melbourne i Australien.

James Curnows ”He giveth more grace” är ett stycke man hör ganska ofta, men Östgöta Brassets framförande denna dag var utöver det vanliga när deras toner påminde oss om att ”Han giver, och giver och giver igen”.
Längre fram i programmet fanns huvudnumret ”A Psalm of Praise”, ett härligt arrangemang av den kända engelska psalmen ”Praise my soul the King of Heaven”. I Storbritannien är detta Psalmernas Psalm – en tidlös lovsång skriven i början av 1800-talet: ”Praise my soul the King of Heaven, to His feet thy tribute bring, Ransomed, healed, restored, forgiven, evermore His praises sing: Alleluja! Allelujah! Praise the everlasting King”. En fantastiskt text som både arrangören James Curnow och Östgöta Brass tolkade briljant.

Det gemensamma programmet avslutades med Marschen ”Milestone”, egentligen skriven för Chicago Staff Band, av William Himes.

Återgivning av ljudet från brassbanden för publiken i Linköpings Pingstkyrkas nya förvärv ”Cupolen” var mycket bra, men tyvärr kan man inte säga det samma om lokalens ljudanläggning eftersom man ingenting hörde av vad som sades.

Denna härliga och upplyftande stund under eftermiddagen i Cupolen i Linköping blev inte sämre när de förenade orkestrarna, Sion Brass och Östgöta Brass, avslutade med en gemensam sång till en mindre brassensemble. Det blev Clara Scotts och Ernst Fewsters ”Open my eyes that I may see” som sjöngs på svenska med texten ”Om i mitt hjärta finns en vrå”.

Tack till dirigenterna Alf Lundkvist och Peter Hellman och alla musikanterna för en högklassig och inspirerande konsert.