Svenska Brassbandförbundets tävlings- och konserthelg den 12-13 november 2010 hölls åter igen i ARKEN i Värnamo.
Efter Einar Gjelsviks rekryteringsseminarium på fredageftermiddagen var det dags för inledningskonserten med John Bauer Brass. Denna välspelande brasskvintett från Jönköping är alltid en fröjd att höra och var en verkligt fin upptakt till festivalen.
Sedan var det dags för minibrasstävlingar. Ulrika Holm hade skrivit det obligatoriska stycket ”Victory Parade”, sedan fick minibrassare fylla ut med fritt vald musik till ca tio minuter långt program – där man kan säga att alla gjorde imponerande bra ifrån sig på den nivå de befann sig. Till vinnare korades Bors Minibrass.
Klockan 21.00 övertogs scenen av ”Elit”-divisionens tävling där det obligatoriska stycket ”Highlands and Lowlands” av kompositören Magnus Hylander användes. För publiken var detta stycke njutbart samtidigt som det var en verklig utmaning till alla tävlande i elitklassen.
Lördagen inleddes med tävlingar i division 1-3
Joel Engströms komposition ”Impact”  för division 1 var mindre lyrisk och kanske inte så publikvänlig – men ändå bra tävlingsmusik.
Personligen tyckte jag att David Glännerskogs ”Visions of Sloane” som bygger på en gaelisk hymn var underbar musik, den användes i division 2.
Tyvärr hann jag inte höra på division 3 där den obligatoriska stycket var Anders Beijers ”Fanny’s Song”.
Elitdivisions fritt valda program innehöll verkligen förstklassig brassbandsmusik – många s.k. ”test pieces” från förr fanns med, mycket imponerande!
Några personliga reflektioner. Jag tror att jag aldrig har sett så många musiker och slagverkare som bara bytte skjorta eller slips och sitter med i flera orkestrar. Kanske är det ett resultat av att det blir svårare och svårare att få ledigt från sitt ordinarie arbete.
Det fanns en mycket skicklig musiker på en Ess/Sopran kornettstämma i ett brassband – men usch! – det var en Ess-trumpet och det hörde man – vad säger eller hörde domarna?
När poängen för både det obligatoriska stycket och det fritt valda programmet var sammanräknade visade det sig utan tvivel at  ”Windcorp Brass Band” var en värdig vinnare av ”Elit”-klassen, följt av Öresund och Stockholms Brass Band.
Till årets eldsjäl korades Lars Lerne från Solna Brass.
På lördagskvällens galakonsert var det Wincorp Brass Band ”on stage” under ledning av den engelske dirigenten Barray Cutt. Owen Farr, denna superalthornist från Wales spelade sitt eget arr av finalen ur Haydns cello-konsert, jag hörde många fråga ”hur gör han”?
Sånggruppen ”Nordic Tenors” var ett lyckat inslag – både musikaliskt och humoristiskt underhållande. När de sjöng ”He raised me up” kände jag hur hela helgen hade lyft mig både musikaliskt  och inombords, men se’n tyckte jag kanske att ”O helga natt” den 13:e november var i tidigaste laget.
Höjdpunkten för mig var när alla minibrassare tågade in till Windcorps komp, och när alla 140 ungdomarna stod på scenen och spelade olika inövade ”riff” i stämmor utan noter tillsammans med Windcorp Brass Band.
Det var tjusigt det, både att få se och höra brassets framtida generationer under ledning av norrmannen Einar Gjelsvik.
Man måste säga att SBBF och den lokala Värnamokomittén hade gjort och lyckats med ett jättejobb i ARKEN som är Pingstförsamlingens fantastiska kyrka, konsertlokal, konferenscenter – allt i en stilig byggnad vid Lagans strand.
Alla ni brassmusikanter i Pingst, var med i Värnamo nästa år – dit kan ni ta med era minibrassare – eller tävla med själva i ett brassband – gör ditt not/CD-inköp, varför inte provspela ett nytt instrument och byta upp sig – eller just ta med din äkta hälft på en givande brasshelg – jag rekomenderar!
Själv lämnade jag ARKEN full av inspiration och mycket nöjd, jag hade mött många gamla vänner och fått många nya. Nu lämnade jag Värnamo med sikte på Arlanda där jag skulle spela med City Brass på Kanarieholmarna – men det får nå’n annan skriva om.