Det är inte alltid roligt att vara dirigent. På en plats (= orkestern) där det inte finns utrymme för demokrati ska man leda och härska utan att vara tyrann. Med dagens människa som är fostrad att ifrågasätta allting är det inte lätt att leda.

Dirigentens uppgift är att komma fram till vad kompositören vill med musiken, och att hitta sin egen tolk-ning så att man kan förmedla innebörden så som det är tänkt.

Orkestern ska vara med på noterna, följa dirigentens slag och minsta vink. Det betyder inte bara att följa dirigentens händer, utan även dennes kroppsspråk och ögonkontakt, att ta till sig dirigentens muntliga instruktioner och även lyssna till balansen inom den egna sektionen och i hela bandet.

Dirigenten och musikerna skapar musik tillsammans, inte var för sig. Hur många gånger har jag inte stått framför en orkester och upplyst musikerna om att ”det ni spelar har inget som helst samband med det jag dirigerar”. Ingen ser upp, ingen lyssnar, utan alla kör sitt eget race. Några kör förbi dirigenten medan andra är hopplöst efter, och somliga gör sin egen tolkning. Då är det inte roligt att vara dirigent.

Ibland liknar jag Guds församling vid en orkester där dirigenten är himmelens Gud själv. Jag undrar om det finns tillfällen när Vår Himmelska Dirigent undrar vad vi håller på med? Följer vi med vid den minsta lilla vink? Är vi med på att uppfylla mästarens intentioner? Låt oss hålla oss så nära Jesus Kristus att vi har ögonkontakt med Honom och alltid är uppdaterade med de senaste himmelska intentionerna.

Då kan vi njuta av och förmedla den himmelska tonen såsom den är tänkt.