Den kommande brassgenerationen har alltid legat mig varmt om hjärtat. Alltsedan jag kom till Sverige har jag utöver det stora brasset haft minibrassverksamheten i fokus.
Det är roligt att båda de ordinarie dirigenterna för Ö-viks Pingstbrass har spelat för mig i minibrasset – det värmer och jag myser.
Det är roligt att mina barn spelar – det värmer och jag myser.
Det är roligt när mina barnbarn börjar spela brass – det värmer och jag myser.
Det är roligt när en av mina söner nu tar i taktpinnen och anmäler sig till en dirigentkurs – det värmer och jag myser.
Dagens pingstbrass-dirigenter gör inte precis som jag gjorde – so what?
Minibrassverksamheten bedrivs inte som jag gjorde – so what?
Alla sätt är bra utom de dåliga!

Simon Preston i minibrasset.
Kornettsektionen i Ö-viks minibrass övar. Den tredje killen från höger är mitt barnbarn Simon.

När jag tog mina första toner i den engelska frälsningsarmén hette minibrassverksamheten ”the Young People’s Band” och bestod av tre aktiviteter i veckan:

  1. individuell undervisning – musikanterna i kåren tog hand om undervisningen som oftast skedde i deras egna hem
  2. minibrassövning
  3. spelning på söndagseftermiddagsmötet varje vecka

Här i Ö-vik används numera några som nyss lämnat minibrasset tillsammans med några mer erfarna musikanter som ledare och instruktörer för minibrasset.
Varje måndagkväll när jag kommer till kyrkan spelas det överallt – det tutas i ett rum, övas skalor i rummet bredvid, spelas till musikskivor i ett annat rum och det värmer och jag myser!
Som du vet är det är mycket positivt som händer inom brassvärlden idag, men vi får inte slappna av för det och hoppas att ungdomarna av sig själva ska hitta till brasset, utan alltid aktivt satsa på ungdomen och minibrasset.
Vi är tacksamma för vår fina representant och musikkonsulent Peter Stolpestad som har kontakt uppåt mot den högre hierarkin inom pingströrelsen, men jag efterlyser även en konsulent ute på verkstadsgolvet. För att verkligen vara på offensiven skulle vi behöva en eller fler som kände en kallelse att resa runt i Birger Burmans* anda och uppmuntra, inspirera och även starta upp fler minibrass runt om i landet.
Hur skulle detta finansieras? Jag har ingen aning – men äger man en inre kallelse så brukar det mesta lösa sig.
Det var trevligt att stå på speakers’ corner i dag – det värmde och jag myste.

*Birger Burman är en av förgrundsgestalterna inom pingströrelsens blåsmusik. Han åkte runt till församlingarna i landet för att inspirera och instruera dem till att själv starta orkestrar. Under en månads tid fick orkestrarna låna instrument gratis utan köptvång. Hans gärning resulterade i ca 120 nystartade brassband runt om i Sverige.