Jag har ofta varit på National Finals i London, men numera krockar det tyvärr ofta med vår egen Pingstbrass-konferens. Hursomhelst, det var dramatik i Royal Albert Hall i år även  om det var ganska väntat att The Cory Band skulle vinna igen. Dagens överraskning och skräll  var Camborne Town Bands sjätteplacering . Detta, ganska anonyma, band från den lilla Corniska samhället Camborne, slog till exempel både Grimethorpe och Black Dyke. Grimethorpe gjorde flera tabbar, som inte gick hem hos domarna, och Dyke var inte bekväma med stycket överhuvudtaget och hamnade på elfte plats framför Fodens. Ännu sämre gick det för Desford Colliery Band som kom näst sist på en nittonde plats.

Här i Sverige har jag rest runt ett par veckor och tagit puls på ”brass-Sverige”. Rundturen började nere i Göteborg med Windcorp band, sedan till Linköping och ”Brasset” från Ryttargårdskyrkan följt av en snabb visit till Stockholms City Brass, för att avsluta med Brassbandsfestivalen, SM i Värnamo.  Det som var extra roligt för min del, var att med undantag av Stockholm, var vi tre ”brassgenerationer” med samma efternamn (jag, min son och sonson) på samtliga evenemang. Verkligen kul!

Men nu är jag åter i Ö-vik, Norrlands Jerusalem, och även här är det fullt upp med jul- och adventsmusik, både i vårt eget Pingstbrass och andra orkestrar och ensembler runt om i vår stad och kommun.

Vi lever i en tid då ondskan sprider ut sig runt hela vårt jordklot, den onde själv märker att vi lever i den sista tiden och är extra vrång. Folk flyr för sina liv på många ställen och  det blir till och med folkvandring från ett land till ett annat, från en kontinent, en världsdel till ett sökande efter en bättre tillvaro. Många blir nog besvikna när de upptäcker att det inte finns något ”paradis” kvar på vår planet.

Även Josef och Maria fick fly för sina liv, eller åtminstone för Jesubarnets liv, de fick fly från den tidens ondska, som kom till uttryck genom Herodes som ville slakta alla förstfödde judiska barn. De fick fly till Egyptens land och vara där några år. Det är nog precis så för  många av dagens flyktingar. Den gamla sången ”Verka ty natten kommer”, är mera aktuell än någonsin. Det är dags att söka extra tid hos Jesus, att klä oss i Guds hela vapenrustning, så att vi kan hålla stånd mot den ondes lömska angrepp. Dags att tala med så många som möjligt om räddningen, om frälsningen.

Det är dags att ta vår spelning på riktigt allvar, att öva extra mycket, så att den rena klara tonen inte kan missförstås.  ”Om en trumpet ger en otydligt signal, vem gör sig då redo till strid?” skrev Paulus  i Korintierbrevet. Om han hade varit en brassare, hade han säkert skrivit om en kornett, ett horn, ett bariton, ett eufonium, en trombon eller en tuba ger en otydligt signal, vem då gör sig redo till strid – vem då tar oss på allvar ?

Herdarna fick följa stjärnan för att möta Jesus. Längre fram i Jesu liv var det Jesus själv som sa ”Kom följ mej” och det är detta som gäller än idag. Låt oss även denna juletid få med oss så många som möjligt. Se till att tonen i ditt instrument är så klar som möjligt, så vårt instrument, vår musik, ja hela vårt levnadssätt pekar på Jesus.

Det är kanske dags att investera i ett nytt instrument, ett nytt munstycke eller en ny flaska ventil- eller dragolja eller är det dags att satsa på mera övning? Med en önskan om en fridfull tid där du kan se och ha kontakt med den riktiga julstjärnan, så att vi tillsammans fortsätter att följa Honom in i 2016.

Glada Julhälsningar