Vi i den äldre generationen ser gärna tillbaka och har lätt för att bli nostalgiska. Ibland kan vi tycka att det var bättre förr i tiden. Jag tror det hör till sakens natur att det blir så.

Jag är inte ett dugg bättre – jag ser gärna tillbaka på tiden när jag var med i Frälsningsarmén i England – varje söndag började med friluftsmöte kl.10.00 på olika gator runtom i staden följt av en marsch till helgelsemötet kl.11.00. Klockan 14.00 började nästa friluftsmöte, och under vintern marscherade vi sedan till kårens ”praise meeting” kl.15.00 där även ungdomsorkestern och kören medverkade. Utespelningarna ställdes bara in vid riktigt ösregn, aldrig vid duggregn. Under sommaren marscherade vi istället ner till friluftsmötet på sandstranden.

Klockan 18.00 hade vi året om friluftsmöte på torget i stadens centrum och därefter marscherade vi till väckelsemötet – ”salvation meeting” – på kåren kl.19.00. Under sommaren var det sedan marsch direkt efter kvällsmötets slut ner till det stora gräsområdet mittemot sandstranden som slutade kl. 21.00. Så såg mina söndagar ut – fruktansvärt jobbiga – men jag saknar det!

Onsdagkvällar och lördagskvällar hade vi alltid friluftsmöte, på sommaren nere på sandstranden, och på vintern på någon gata i stan, som sedan följdes av kvällsmöte. Dessa kvällar var alltid hela kårens musikkrafter med – jobbigt värre – men jag saknar det!

Måndagar hade vi juniorband-övning, och på tisdagar övade ungdomskören där jag var pianist. Torsdagar hade vi seniorbandövning, och på fredagar hade vi ungdomsbibelskola. Aldrig var man ledig – jobbigt, men jag saknar det!

Varje påsk innan påskdagens gudstjänst hade vi en två timmars s.k. vittnesmarsch kl. 07.00 på morgonen genom hela staden då vi marscherade till kända uppståndelsepsalmer och sånger som antingen gick i 4/4 eller 6/8-takt. Hemskt jobbigt – men jag saknar det!

Två veckor innan jul började julspelningarna då vi spelade julsånger – ”carols” – under varannan gatlykta i hela staden. Detta tog över två timmar i anspråk varje kväll, och ibland kunde man småfrysa om fingrarna. Jobbiga tider – men jag saknar det!

Jag kom till Ö-vik mitt under väckelsetiden – en timma före varje möte var strängmusiken och ibland brasset i full fart inför en redan fullsatt kyrka. Det gällde att man kom i tid om man skulle få plats i kyrkolokalen – vilket alltid var en utmaning för mig som hade fem små barn + en fru! – men jag saknar det!

Det bästa sättet att lära känna en annan person är att jobba med denne, och det bästa sättet att känna vår Herre är att ”jobba” med Honom och dagligen umgås med Honom. Ett ständigt stadigt och tätt umgänge.

Det gäller att tjäna dagens människor idag – då förverkligar vi vår kallelse att vara en sann
Kristi lärljunge. Var ett med Jesus, din församling, ditt brassband, och ”serve the present
age” med ditt liv, ditt sätt att vara och med ditt musicerande.
Vi må sakna mycket av det som varit, men glöm inte att vi lever i nuet, med nutidens människa i nutidens samhälle. Visst finns det mycket att sakna – men vi har faktiskt så mycket mer att se fram emot.