Vilken ynnest det är att få spela till Jesu ära och lova Honom med brassmusik och slagverk – det är ju så bibliskt. Att vara barn till en Kung och äga medborgarskap i himlen är fantastiskt att reflektera över.

Vad och vem är en utlänning? Det är en fråga som är väldigt aktuell i dessa dagar. Jag själv är ju en utlänning som aldrig blivit svensk medborgare, trots detta känner jag mig inte alls som en utlänning i Sverige.

Att känna sig utanför, utelämnad och oaccepterad gör att man känner omgivningens främmandeskap.

Ibland kan man vara med om många dråpliga saker som utlänning och invandrare. När vårt första barn föddes i Södertälje på 60-talet fick vi ett brev från myndigheterna att ”det hade kommit till deras kännedom att vi hade ett utländskt barn som bodde illegalt i Sverige.” På den tiden fanns inget samarbete mellan sjukhuset, polisen och invandrarverket, utan vi fick snällt be den tjänstgörande barnmorskan om ett intyg att allt gått rätt till.

En annan gång blev jag stoppad vid ett stickprov i Malmö när jag återvände från en nordisk brasskonferens i Köpenhamn i början av 70-talet. Jag hade varken med mig pass eller uppehållstillstånd då jag inte trodde det skulle behövas för en resa till Danmark. Eftersom det var söndag hade invandrarverkets kontor i Norrköping såklart stängt, och jag lyckades inte förmå Malmös hamnpolis att ringa till Ö-viks polisstation förrän sent på eftermiddagen – och sedan skulle jag bila hela vägen hem till Ö-vik och jobba på måndagmorgon. Ja, mycket får man vara med om.

Det kan bli tokigt åt andra hållet också.

Vid en blåsledarkonferens på 60- eller 70-talet i Halmstad med den då berömda norska trumpetprofessorn Harry Kvibäck gjorde vi ett besök vid den militära flygbas som då låg vid Ängelholm och lyssnade till en övning med flygets orkester. När övningen var slut och vi blivit guidade runt hela basen återvände vi till bussen som stod utanför. I bussen satt Harry Kvibäck och väntade, och jag frågade honom varför han inte följt med in? Han hade blivit nekad för att han var en invandrare – en norrman, och då släppte de inte in honom på svenskt mititärt område. När jag sa att jag, som var ännu mer invandrare, hade promenerat fritt runt i alla lokaler och alla flyplanshangarer med min kamera i handen skrattade vi både två åt det löjliga i det hela.

Det finns tillfällen när man känner sig främmande även i sitt eget land. Som ung tonåring var jag mycket aktiv i olika ”Youth for Christ”-kompanjer som var populära i Storbritannien. Där blev jag god vän med en jämnårig tysk sångare som jag brukade kompa på piano. Men min närmaste omgivning, både inom frälsningsarmén och andra kristna samfund, förmanade mig gång på gång att akta mig för att umgås med en tysk. Det var bara några år efter kriget, och krigets sår gjorde sig ständigt påminnt. Jag minns att hans favoritsång som vi ofta framförde var ”In times like these we need a Saviour” (I tider som dessa, behöva vi en frälsare), och jag kunde aldrig förstå kritiken, särskilt när vi presenterade ett sådant budskap. Jag kände mig utfrusen och som en utlänning i mitt eget land.

Vi som har tagit emot Jesus har också tagit emot ett himmelskt medborgskap, utan kostnad, ty Jesus själv har betalat i blod genom sin försoningsdöd på korset – en gåva till dig och till mig.

När jag var ung i ”frälsis” i England – sjöng vi ”I’m a child of a king, with Jesus my Saviour, I’m a child to a king”.

Tillsammans spelar vi i Kungens brass – vi är ju The King’s Musicians och vi ska leva och evangelisera som sådana också (och förstås träffas i Vänamo 9-11 oktober 2015 och där gemensamt dra upp en fortsättningsstrategi så att vårt ”brasseri” blir ännu mer effektivt i Guds rike). Till dess är det bara att tjäna och älska vår Herre med hela vårt hjärta, vår själ och vårt förstånd.

Jag ser fram emot att höra om dina och din orkesters kamp- och segerrapporter när vi träffas! Och innan dess vill jag gärna läsa dem här i BrassNytt. Skicka in artiklar om vad som händer på din hemmaplan till redaktionen!

Kom ihåg att vi är barn till en Kung, och som himmelens medborgare har vi ärvt en himmelsk boning. Låt oss tacka och prisa för detta priviligium.