Hallå alla Brassnyttsläsare och medmusikanter,

Sedan förra numret av BrassNytt har jag varit hemma i södra England och firat min hemkårs jubileumsfirande – 135 år i Herrens tjänst.

Under tisdagens brassbandsövning fick jag förstärka 1:a trombonstämman och under torsdagens körövning blev jag placerad vid pianot. Lördagskvällens möte var fullpackat där även en gospelkör medverkade, kårens brassband var dessutom flitig i elden. Under söndagförmiddagsgudstjänsten var jag engagerad både med trombonen och vid pianot, därefter var det middag för hela församlingen innan eftermiddagsmötet började kl 14.30. Det var ett riktigt gammaldags sång- och musikmöte. Jag kan lova att jag som egentligen är bastrombonist var lagom mör i läpparna efter den marschen ”Mighty to Save” av George Marshall avslutade jubileumsfirandet! Men det var en mycket inspirerande helg där man genom att se bakåt kunde fokusera på uppgifterna för Guds Rike som ligger framför.

Den sista månaden har det varit val både i Sverige och i Skottland. Vi ställs inför en massa val hela livet, och val är sällan enkla. Jag gillar Lewi Pethrus sång:

”Mitt val är gjort, jag tillhör Dig, Ditt kors skall bli min ära.
Jag tillhör Dig, vad livet än må i sitt sköte bära.”

När jag återkom till Ö-vik var det dags att ge sig iväg till en extra lördagsövning med brasset inför en söndagförmiddagsgudstjänst hos Frälsningsarmen i Umeå. Våra duktiga unga dirigenter hade full kontroll över bandet och tillsammans åstadkom vi många sköna toner som blev till välsgnelse för de samlade FA-vännerna. (Och jag själv tyckte det var både skönt och välsignat att återvända till bastrombonen igen efter mina 1:a trombonbravader.)

Några dagar senare begav jag mig söderut med ett första stopp i Stockholm för att frossa i en dryg timmes trombon-ensemblespel med City Brass trombonister och därefter spela med hela deras brass på övningen. Dagen därpå fortsätte jag ner till Bankeryd och PingstBrass 2014.

Om en månad är det dags att ta Värnamo i sikte, spännande tider för de som kan och vill.

För att återgå till där jag började – mitt besök till min FA-hemkår – utöver förmånen att få spela bra musik med ett bra brassband fick jag som sagt även kompa deras kör vid pianot, och ett av lördagkvällens mäktigaste intryck var sången ”Soon and very soon we are going to see the King”. En sanning vi ska alltid hålla aktuell. En sanning vi aldrig ska blygas att berätta om eller att spela om.

Vi är ju Guds barn, och dessutom barn till en Kung. Tidens tecken blir tydligare och mer påträngande för var dag. Låt oss icke förtröttas att göra vad gott är – ty

Soon and very soon we are going to see the King.

With all Heavenly Blessings!