Svenska Brassbandsfestivalen

Värnamo, 14 – 15  nov.  2015

Efter en snabb visit i Stockholm för övning med City Brass bar det återigen iväg söderut och jag nådde brassets ”Mecka”  Värnamo under fredagen. Tyvärr hann jag inte till Edward Gregsons öppningsseminarium, men kom dock precis lagom för invigningskonsert med Windcorp Brassband under ledning av Garry Cutt. Solister var återigen Glenn Van Looy på euphonium och Lucy Cutt på flygelhorn. Eftersom programmet var hämtat ur konserten i Göteborg veckan innan behöver jag inte upprepa styckena, utan konstaterar bara att det lät bättre i Värnamo.

Sedan var det direkt dags för tävlingarna att starta. Alla divisioner hade ett obligatoriskt stycke skrivet av Edward Gregson på programmet och fick därutöver välja helt valfritt. Men man måste vara noga att inte dra över tiden då det genererar minuspoäng. I år skulle tidschemat dessutom vara mer pressat än någonsin.

Först ut var minibrassarna. Där gjorde de elva tävlande banden verkligen bra ifrån sig med både det obligatoriska stycket ”A little Prelude” och deras eget utvalda program. Det stora Bors Ungdomsbrassband (BUBB) med Ulrik Lundqvist i spetsen tog hem segern. (Se separat resultaltlista)

Elitdivisionens framförande av deras obligatoriska ”Dances & Arias” drog tyvärr ut på tiden. Så pass mycket att när Söderkårens musikkår startade sin kvällskonsert “Nocturne” i Värnamo kyrka så pågick fortfarande tävlingarna i Arken. Efter att ha lyssnat på Windcorp, som var det sista tävlande bandet, skyndade jag mig upp till Värnamo kyrka men hann bara höra de två sista inslagen med en tunnsatt publik. Det var verkligen synd! Anledningen till förseningen i programmet var att det var rekordmånga band anmälda jämfört med tidigare år. Jag är övertygad om att arrangörerna drar lärdom av detta till nästa år.

Lördagen började med tävling i division två med ”Partita” som obligatoriskt stycke. Jag föredrog ”Anglian Dances” av Alan Fernie spelad av Bors Brass band och den mäktiga ”The Kingdom Triumph” av Eric Ball spelad av Halmstad Brass. Det blev också Bors Brassband med dirigent Ulrik Lundqvist som vann, tätt följt av Halmstad Brass med Michael Johnson på andra plats.

I division ett var det obligatoriska stycket ”Occassion”. Jag trodde att Lunds Universitets Brassband skulle ta hem segern. De hade Michael Antrobus som dirigent, en riktigt engelsk gentleman som dirigerade överlägset snyggt och fick orkestern med sej, men de fick nöja sig med en andraplats. Förstaplatset gick till Åsenhöga Brassband med dirigent Patrik Randefalk.

Kanske gav sig Malmö Brassband iväg på lite för djupt vatten med stycket James Cook – Circumnavigator av Gilbert Vinter. Musiken föreställer Captain Cooks upptäktsresor till och runt Nya Zeeland och byggs upp ungefär som Onedinlinjens “Spartacus”, men tyvärr fick Malmö Brassband inte riktigt vind i seglet. Men tack vare ett bra framförande av det obligatoriska stycket kom de i alla fall på fjärde plats av sex möjliga.

Nu var det Festivalklassens tur med fem välspelande band. Ett långt pass med rekordmånga deltagare som gjorde att tidschemat blev ordentligt förskjutet.

Jag vill i alla fall berömma ett par fina inslag; Limhamns Brassband  och marschen ”The Standard of St. George” som bjöd på makalöst bra esskornettspel, och sedan Söderkåren med Paul Shamans ”Psalm of Thanks”. Det finns bara ett ord: Magnifikt!

Sist ut var som traditionen bjuder elitdivision, denna gång med deras fria val på programmet. Där imponerade den nya uppstickaren Göta Brassband starkt. De hamnade på tredje plats av fem möjliga. Elitdivisionens nu åttafaldiga segrare blev Windcorp Brass Band. Vi gratulerar och instämmer med domarna att rätt band vann. Samtliga resultat i alla divisioner finns på separat lista.

Galakonserten kom igång något försenat, men den som väntade blev inte besviken. Brass Band Willebroek med dirigent Frans Violet inledde avslutningskonserten med Lode Violet’s ”Sång till Norden”. Från det långa programmet fastnade jag för Peter Grahams ”The Triumph of time” med klocktickande inledning och i kontrast  – ”The Irish Blessing”.

Det är alltid dagens höjdpunkt när alla minibrassare tågar in efter att de har haft eget program hela dagen. De stod tillsammans med den Belgiska orkestern och spelade ”Fanfare for Joy ” och ett Astrid Lindgren-medley, allt arrangerat och dirigerat av vår fantastiska Ulrika Holm.

Brassband Willebroek fortsatte att hänföra publiken i flera stycken där kvällens största behållning var ”Sandartisten” Colette Dedyn som gjorde sandtavlor till musiken. Musik och tavlor som beskrev den misslyckade räddningsinsatsen i den lille byn Penlee vid Cornwall’s kust. Först räddade de en besättning, sedan vältrade livbåten i de kraftiga vågorna och alla sexton omkom. Detta inträffade den nittonde december 1981, och musiken som Colette inspirerades av vid dessa sandskisser heter just ”Penlee”.

Efter några fler programinslag var det dags för prisceremonin och nationalsången.

Skönt att publiken inte fick gå in och ut under pågående spelningar, vilket var väldigt bra. Vi tackar Svenska Brassbandsförbundet och den lokala kommittén för detta och än en gång för en lyckad festival. Visst märktes det att festivalen lider lite av växtvärk men arrangörerna skötte det galant och jag är övertygad om att det ändå finns plats för ännu fler orkestrar.

Vi ser fram emot den 11 – 12 november 2016 då de norska bandet Eikanger- Björsvik Musiklag gästar festivalen, för att inte tala om den Lilla Brassfestivalen 1 – 3 april 2016 som gästas av The Cory Band.

På återseende nästa år