Årets Pingstbrass hölls i Bankeryd strax norr om Jönköping. Den sedvanliga upptakten på fredagskvällen inleddes av församlingens eget Bankeryds Brassband under ledning av Agne Jansson som öppnade eld med Emil Söderströms marsch ”Minneapolis IV”. De spelade ett trevligt och omväxlande program som presenterades informativt, bland annat ”Det glada budskapet” av den nyligen bortgångna Erik Silverberg.

Som solister hörde vi Tobias Fridahl på eufonium i ”The Joyful Message”, och flugelhornisten Niklas Björnhäll i Rolf Johanssons tappning av den gamla dalapsalmen ”Gå varsamt, min kristen” från år 1772. Samma arrangör återkom senare i programmet med ”Precious Lord, take my hand”.

Mitt i programmet var det några uppskattade inslag med minibrasset eller Bankeryd Small Band som de heter. Deras ledare Ulrika Holm ledde dem först i ”This little Light of mine” och sedan ”Happy” som framfördes tillsammans med Bankeryds Brassband. Av applåderna att döma gjorde de succé, och dessutom angav detta tonen att just minibrassverksamhet stod högt på konferensens agenda. Med avslutningsstycket ”O hur saligt att få vandra” (arr Hans Nordin) var Pingstbrass 2014 därmed invigt.

På lördagsmorgonen stiftade vi bekantskap med helgens dirigent Andreas Ålöv. Utöver sitt dirigentskap är Andreas en duktig kompositör och hade några egna alster med sig till konferensen: ”The blessed night” och festivalmarschen ” El cama Sagrado”. Andreas eget arr av ”There is a Redeemer” var ett annat mycket uppskattat stycke.

Jag hade nyss återvänt från Storbritannien där jag spelat George Marshalls originalversion av ”Mighty to Save”, så jag var glad när jag såg att den också fanns med bland helgens repertoar – även om det var den förenklade versionen.

Under dagen hann vi också spela igenom preludiet ”From earth’s confusion” av Trevor Davis, ”Du valde mitt hjärta” i ett arr av Andreas Holmlund och Ray Steadmans-Allens arr av hymnen ”In the love of Jesus”.

Den mer klassiska musiken fanns representerad i form av Richard Wagners ”Elsa’s procession to the cathedral” i ett arr av William Himes. Vår dirigent Andreas Ålöv beskrev den mäktiga musiken som när himlens port öppnas för oss alla, vilket var en beskrivning vi musikanter gärna höll med om.

Årsmötet avlöpte i vanlig ordning, Ingemar Jennersjö höll ett brandtal över minibrass-verksamheten som är den viktiga livsnerven i vår verksamhet om våra brassband ska överleva. Om alla vi lite äldre musikanter tar oss an varsin minibrassare och lär upp dem på instrumentet vi själva behärskar, skjutsar dem till minibrassövningen för samspel och för att träffa kompisar med samma intresse så har våra brassband större chans att överleva. Låt minibrasset vara en naturlig del i kyrkans ungdomsverksamhet som i förlängningen kan bidraga till brassbandets återvunna plats i församlingarna.

Ingemar demonstrerade även Jan Utbults nybörjarläromedel ”Startklart” med tillhörande CD-skivor. Tack Ingemar för ett väl förberett viktigt inslag. Församlingens pastor Kjell Olsson berikade stunden med sina egna åsikter och funderingar omkring musik i församlingens tjänst.

Även om årets konferensorkester spelade bra var vi musikaliskt besegrade av ett tjejband. Jag vet att när den framlidne James Watson introducerade tre kvinnliga musikanter till Black Dyke Band gick en stor del av bandet hem i protest. Kvinnliga musiker gick bara inte an i det mansdominerade Black Dyke Band. Men nu är tack-och-lov den tiden förbi och jämlikhet gäller även i brassets värld. Det eminenta tjejbandet som spelade skjortan av oss heter Éowyn Brassband efter en karaktär i ”Sagan om ringen”. Éowyn beskrevs av Tolkien som ”tjejen som vågade gå utanför gängse normer”. Dirigent för brasset är Mia Bergroth och de framförde ett tiotal låtar under en dryg timmes tid. Nu tänker jag inte återge hela programmet, men solokornettisten Martina Noréns tolkning av ”Tillägnan” var verkligen njutbart, för att inte tala om Inka Glänneskog och hennes underbara flugelhornston som trollband hela publiken. Som kontrast till dessa mer lågmälda stycken innehöll programmet även till exempel Leroy Andersons ”Buglers Holiday” och den kända Florentinermarschen. Klangen var ibland lite vassare än vad vi är vana att höra från brassband, men dock var det ett fantastisk bra framförande, och utan tvekan helgens musikaliska höjdpunkt. När Èowyn Brassband avslutade med ”Irish Blessing” upplevde vi alla att himmelen var nära. Jag hoppas att vi får höra mer av Èowyn Brassband i framtiden!

Konferensen avslutades med en nattvardsgudstjänst på söndagförmiddagen där många av de inövade styckena under ledning av Andreas Ålöv kom till användning som inramning till Kjell Olssons predikan.

Vi tillresande musikledare och musikanter vill rikta ett stort tack till församlingen i Bankeryd, till Bankeryds brassband som tog så väl hand om oss, till rikskommittén och den lokala kommittén som såg till att allting flöt så smidigt, och sedan ska vi inte glömma vår gästdirigent Andreas Ålöv för hans fina ledning, hans kompositioner, arr och hans kristna tro som genomlyste både musiken och gemenskapen.

Pingstbrass 2015 blir i Värnamo den 8-11 oktober. Notera detta redan nu i era kalendrar så vi blir ännu fler på den stora estrad som Värnamo bjuder på.

Om inte förr så ses vi där!