På 60-talet var jag under åtta års tid ledare för Filadelfias blåsorkester i Södertälje. Tyvärr finns inte ett fullt brassband kvar där i dag, så flera av musikanterna är istället aktiva i City Brass Stockholm. Och under tiden jag bodde i Södertälje spelade jag, och ibland hela bandet, gärna uppe i Stockholm, ofta i Rörstrandskyrkan, CityKyrkan eller Spånga tillsammans med dåvarande Spånga hornmusikkår – så de flesta medlemmar i dagens City Brass är gamla kära bekanta till mig. Därför är det alltid extra roligt när man blir inkallad som extramusiker, och helt naturligt att jag känner mig hemma bland dessa vänner. Fyra gånger har jag haft förmånen att få följa med dem på missionsresor: en gång till Estland, två gångar till Lettland och en gång till Kanarieöarna.

Jag blev tillfrågad om en spelning i Solna pingstkyrka den 7 juni, och trots att det skulle innebära två torsdagsrep i Stockhlm – som ligger 60 mil bort – tvekade jag inte länge. Jag känner mig ju hemma bland dessa vänner! Att jag har två barn och två barnbarn boendes i Stockholm gör ju också sitt till. Dagen innan Solna-spelningen var det Sveriges nationaldag, och min dotter och dotterdotter bjöd mig på picknick i Hagaparken där Kungliga Operan bjöd på ett program av högsta klass med Operakören, Hovkapellet, Kungliga baletten samt sångsolister. Ett fantastiskt framförande av många godbitar från operans och den klassiska musikens värld. ”Operan i Haga” är ett årligt återkommande event varje nationaldag vilket jag kan rekommendera.

Men sedan var det söndag, och en tidig pendeltågsresa och fem minuters skön promenad tog mig till Solna Pingskyrka där jag tog min plats med bastrombonen. Citykyrkans duktiga dirigent Fredrik Hellgren lyfte taktpinnen och mötet inleddes med härlig musik av Anders Beijer: ett marschaktigt stycke som bygger på Oskar Lindbergs ”Jag lyfter ögat mot himmelen” med en text som uppmanar oss att höja blicken och se ovanför alla vardagens bekymmer. Stig Robertssons arr. av Sommarpsalm passade också väl in denna försommarsöndag.

Predikan och nattvarden inramades av Erik Silverbergs ”Han omsluter mig på alla sidor” och Andreas Holmlunds arr. av Göte Strandsjös odödliga ”Som när ett barn kommer hem”. Mot avslutningen av gudtjänsten spelade vi avslutningsmarschen ”Get a move on” vilket kan översättas med ”Sätt lite fart” en uppmaning att vårt budskap är angeläget. Brian Hogg var kompositören, en engelskman född 1959 från Yorkshire i norra England som emigrerade till Australien 1964. Brian Hogg skrev denna festivalmarsch till Warragul kår i staten Victoria i Australien vid deras 125 års jubilium. En humoristisk marsch som bygger på en välkänd FA kör men som uppenbaras först mot slutet av stycket. Församlingens önskan efter gudstjänstens slut att få höra fler musikstycken ifrån City Brass var ett bevis på att vårt besök i Solna var uppskattat.

När tåget dagen därpå rullade in på Ö-viks resecentrum kunde jag konstatera att det hade varit underbara dagar med vännerna i City Brass. Visst är det alltid samma känsla när vi musicerar med andra liksinnade musikanter med samma mål – både musikaliskt och andligt.