Perth
Jag och frun lyfte från Ö-viks flygplats tidigt en kall och ruggig morgon tisdagen den 29:e april för att senare på dagen bli välkomnad av en härlig 24-gradig varm sommardag vid ankomsten till Skottlands huvudstad Edinburgh. Efter en dryg timmes bussfärd var vi framme i Perth som kallas ”Scotland’s Fair City” – den vackra staden vid floden Tay.
På onsdagen bekantade vi oss vid omgivningen, inklusive en vandring upp på Kninnoul Hill med dess vidunderliga vy över hela floden Tays dalgång som anses vara ett måste för varje besökare till staden.
Staden Perth var en gång i tiden Skottlands huvudstad. I närheten av Perth ligger Scone Palats där alla Skottlands kungar och drottningar kröntes från 1200-talet fram till år 1707 då Skottland uppgick i det förenade riket Storbritannien.
Tyvärr försvann det fina sommarvädret under veckan och ersattes av betydligt svalare och fuktigare förhållande – men nu satt vi i Perth’s magnifika Concert Hall i dagarna fyra och njöt av ”The 37th European Brass Band Championships”.

På torsdagskvällen den 1:a maj ljöd invigningsfanfaren. Spelade gjorde ”The European Youth Brass Band” under ledning av Russell Grey. Bandet är sammansatt av unga musiker från hela Europa (tyvärr finns ingen svensk representant med i år). Trots att årets upplaga av bandet bara existerat och repat tillsammans några dagar spelade de fantastiskt bra. Under inledningskonserten spelade de fyra stycken stora verk, bl.a ”Jebel” av James MacMillan och i kontrast Sandy Smiths arr. av Eric Whitacres ”Sleep”. De delade estraden med framgångsrika skotska ”Kirkintilloch Band” som även ackompanjerade de tre solofinalister som kvalificerat sig under veckan. Solisttävlingen vanns av trombonisten Vidar Nordli från Norge.

Fredagen den 2:a maj började tävlingarna på riktigt. Elva tävlande europeiska band skulle ge sin version av teststycket ”Muckle Flugga” komponerad av Rory Boyle. Muckle Flugga är en fyr byggd 1854 på ön Unst längst uppe vid Shetlandsöarna och är Storbritanniens nordligaste punkt. Musiken beskriver den våldsamma naturen och den stormpiskade omgivningen. Jag hade i förväg lyckats komma över ett partitur och förstod att det skulle bli en utmaning.
Startordningen lottas i sedvanlig ordning fram, och det blev Cory Band – förra årets vinnare – som inledde. Ganska snart insåg jag att de skulle få svårt att försvara sin titel.
Norska Eikanger-Bjørsvik Musikklag var verkligen i form och jag placerade dem först – ändå tills Black Dyke kom upp och visade vart skåpet skulle stå. De spelade med en otrolig precision. När det var pianissimo var det minsann svagt, utan att göra någon bekostnad på klangen.
Testsycket var drygt 15 min långt och man fick höra det elva gånger, så till slut behövde man inte kolla i patituret så mycket. Jag föreslog för min fru att vi kanske kunde hoppa över ett band och vila öronen en stund, men det skulle inte ens komma på tal. Även hon tyckte det var otroligt spännande.

Lördagen inleddes kl. 09.00 med den s.k Challenge Section (f.d. 2:a divisionen) och deras teststycke var ”The Pilgrim” av Joshiah Walters. Fyra band från Nordirland, Eire (södra Irland), Skottland och Italien tävlade, och även här var det ”closed jury”, dvs de tre domarna ser inte och vet inte vilket band som spelar.
Den segrande orkestern i den Europeiska Challenge Section blev Brass Band Wipptal från Italien med dirigenten Martin Gruber. Utöver teststycket spelade de sitt fritt valda stycke ”Vipitenum Scenes”.
På 2:a plats kom ”1st Old boys Association Silver band” från Nordirland och på 3:e plats kom ”Tullis Russell Mills Band” från Skottland.
Efter lunch fortsätte tävlingen med gårdagens orkestrar, nu med sitt fritt valda teststycke. Poängen från både det obligatorisk teststycket och det fritt valda räknades ihop.
I mitt tycke fann jag att min bedömning från gårdagen höll då jag hade Black Dyke som etta, Eikanger-Bjørsvik som tvåa och Cory som trea, men det är domarnas resultat som räknas.

Detta blev slutresultatet:

1. Brass Band Bürgermusik Luzern – Schweiz
96+97 = 193 poäng
Dirigent: Michael Bach
fritt valt stycke: REM-scapes av Thomas Doss

2. Eikanger-Bjørsvik Musikklag – Norge
95+96 = 191 poäng
Dirigent: David King
fritt valt stycke: Goldberg 2012 av Svein-Henrik Giske

3. Black Dyke – England
93+98 = 191 poäng
Dirigent: Nichlas Childs
fritt valt stycke: Triumph of Peace av Peter Graham

4. Brass Band Willebroek – Belgien
97+93 = 190 poäng
Dirigent: Frans Violet
fritt valt stycke: On the Shoulders of Giants av Peter Graham

5. Cory Band – Wales (vinnare 2014)
90+95 = 185 poäng
Dirigent: Philip Harper
fritt valt stycke: The Divine Right av Philip Harper

6. Brass Band Schoonhoven – Nederländerna
7. Paris Brass Band – Frankrike
8. Austrian Brass band – Österrike
9. Whitburn Band – Skottland
10. Concord Brass – Danmark
11. Tongwynlais – Wales

Både Eikanger-Bjørsvik och Black Dyke fick sammanlagt 191 poäng, men den som får flest poäng på teststycket har företräde.
Bästa instrumentalistpris gick till Katrina Marzella (baryton) i Black Dyke.

Lördagen avslutades med en magnifik galakonsert med The European Youth Brass Band dirigerade av den kiltklädde Russell Grey, The Co-operative Funeralcare Band ledd av Allan Ramsay och The Cory band dirigerad av Philip Harper.
På kvällens program fanns en fiddler – en violinist som spelar folkmusik – tillsammans med Co-operative Funeralcare Band – hon heter Mhairi Marwick och spelade ”Leaving Stoer and Reel” arrat av Andrew Duncun.
Samma orkester fick sedan sällskap på estraden av ”The Pipes and drums of Boghall and Bathgate Caladonia Pipe Band” med stycket ”Slow Air and Hornpipes”.
Katrina Marzella, som tidigare samma dag vunnit bästa instrumenalistpris, framförde ”Alone with my thoughts” av Erik Spence i ett arr. av Peter Roberts på sin baryton.
I konsertens andra halvlek tog Cory Band över. ”Climb every mountain” från Sound of Music med en sångsolist ur bandet var populärt. Hummels Trumpet Concerto i Eb framfördes av trumpetsolisten Matilda Llojd. Finalen ur Rachmaninovs pianokonsert arrat av Philip Harper var ett annat outstanding stycke Cory Band spelade.
En lång och innehållsrik konsert avrundades med att samtliga medverkande spelade ”Auld Lang Syne” tillsammans. A perfect end to a perfect day.

Söndagen började redan kl 10 med en strålande morgonkonsert med The European Youth Brass som bl.a spelade Peter Grahams ”War of the Worlds” och Leroy Andersons ”Fiddle Faddle”, föjlt av Eikanger-Bjørsvik med bl.a. kornettsolot ”Jubilance” av William Himes, och trombonsolot ”The moon is a harsh mistress” underbart framfört av Grete Tonheim, och mycket, mycket mera.

Sedan var det hög tid för den Europeiska Ungdomstävlingen. Det fanns två divisioner: ”Development Section” för typ minibrass i åldern c:a 9-15 år, och för de äldre tonåringarna c:a 15-år hette det ”Premier Section”.
Om jag tidigare denna dag blev imponerad av The European Youth Brass kunde jag nu inte annat än tappa hakan! Här var det små barn i den ena divisionen och äldre tonåringar i den andra som spelade skjortan av de flesta band i Sverige!!!
Teststycket för de yngre minibrassare var Malcombe Arnolds ”Suite for brass” – alla tre satser, plus ett eget fritt valt 30 minuters program.
Fem europeiska band deltog i denna avdelning: Nordirland, Norge, England och två band från Skottland. Manger Skulemusikklag från Norge vann, Dalmellinton Junior Band från Skottland kom tvåa, och Rochdale Borough Youth Band från England kom trea.

I Premier Section för de äldre ungdomarna tävlade Schweiz, England och Skottland. När jag såg teststycket trodde jag inte att det var sant – Eric Balls ”Resurgam”! 1950 skrevs det som teststycke för de Brittiska National Brass Championships och nu skulle dessa tonåringar tävla med samma stycke. Otroligt!
Mina förväntningar var som ni förstår inte speciellt höga – jag förväntade mig att orkestrarna med nöd och näppe skulle ta sig igenom och komma i mål, men hur jag misstog mig. All tre band spelade högklassigt, här fanns inga fel toner, inga intonationsproblem och samtliga leverade en underbar gestaltning av Resurgam.
Dessutom valde alla orkestrarna teststycken från tidigare brasstävlingar som fritt valt stycke på sitt program.
”Liberty Brass Band Junior” från Schweiz vann. Schweiz vann alltså både huvudtävlingen och Premier Section. Bra gjort! Nu blir det nog jubel i buskarna i de schweiziska alperna – och med all rätt.
Att se dessa stora ungdomsorkestrar i de två ungdomsdivisionerna gjorde stort intryck på mig, även om jag är född i ett brassland och uppvuxen i en brassmiljö.
Dessa ungdomar övar inte bara några minuter varje vecka, utan åtskilliga timmar enskilt och i grupp för att nå denna nivå.
Men Sverige, var finns vi? Risken är stor att vi halkar efter och blir ett musikaliskt u-land på brassidan om vi inte satsar med hela hjärtat. Visst har vi bra brassband, men på ungdomssidan har vi tappat mycket.

pbb
Riktigt snygg jacka – något för alla medlemmarna i PBB kanske…. fast i den här tappningen betyder det Paris Brass Band.
När jag anlände till Perths Concert Hall första dagen såg jag många som hade t-shirt och tröjor där det stod PBB. Jag blev naturligtvis glad och tänkte att här hittar jag lite bekanta, men icke – PBB stod för Paris Brass Band.

Som avslutning på de tävlingsdagarna gavs den sista konserten av ”The Band av the King’s Division” under sin dirigent Captain Justin Matthews. Brittiska militärmusikverksamheten har nyligen utökats med tre nya brassband och en symfoniorkester – det är utöver alla sina marching bands – inga musiknedläggningstankar här.
De framförde ett utmärkt program.

Nästa års brass-EM går av stapeln i Freiburg i Tyskland. Min tyska är sämre än min svenska så jag står nog över, men kanske finns någon annan läsare som känner sig manad att rapportera från nästa års brass-EM?

När mitt plan landade på Ö-viks flygplats snöade det – ”back to normal” alltså. Snart ska jag iväg till blåsövning – då har jag landat på riktigt.