Hej alla brassmusikanter,

Undertecknad, som heter Peter Preston – har blivit ombedd att regelbundet eller ganska ofta anteckna lite funderingar och tankar i Brass Nytt.

Jag har valt rubriken ”Speakers’ Corner” – inte bara för att jag är engelsman – utan för att det är en plats vid Hyde Park i London där man får säga precis vad man vill, ofta med blandade framgångar förstås.

Ibland vill jag ge en ros och ibland ris.

Kanske retar jag upp någon till att tänka efter – eller blir till glädje eller uppmuntran till en medmusikant.

Vi får aldrig skämmas eller blygas för evangeliet– inte ens i brassmusiken.

Det är inne idag att plocka bort namnet Pingst eller Gospel ur brassets namn.

Jag själv ändrade ”Filadelfiaförsamlingens Blåsorkester” i Ö-vik till Pingstbrass – så man är lite skyldig själv – men jag fick iaf med namnet Pingst i orkesternamnet.

Men som man säger på engelska –  ”What’s in a name”?
Det är innehållet som gäller, att vi framhäver namnet ”Jesus”.

Bibeln lär oss att vi ska vara en prydnad i templet – kom i håg att bara det bästa duger, och det gäller även vårt eget musicerande.

Min gamla musikmästare vid min hemkår i England sa alltid ”Let’s have less noise and more tone” – låt oss ha mindre ljud och mera ton.

Ibland är det inte bara våra instrument utan även vårt eget  liv som alstrar mycket ljud men inte så mycket äkta sound – en ton från himmelen.

Tibro september 2012
Vi har nyss varit med på underbara brassdagar i Tibro under ledning av den duktiga och kunniga dirigenten och instruktören Anders Hellman. Det kommer säkert någon annan att referera om, men höjdpunkten för mig var att lyssna till vittnesbördet av Jan Lund om vad Gud gör när vi verkligen är lyhörd för Hans röst och gör Hans vilja. Jag tror inte någon av oss gick oberörda därifrån denna festkväll.

Nu är det bara för mig att, precis som  i Brass Tracks, säga ”på återhörande”.